Ibland försöker jag träna på de momenten som jag tycker är tråkiga för då blir allt annat väldigt skoj.

Att förbättra de momenten som man är sämst på och bli bättre försöker vi ofta men inom löpning och konditionsidrott som riktar sig att må bra eller prestera så har jag alltid långsiktiga mål att jobba mot med delmål på vägen, periodiserad träning och så vidare. Under 2017 har fokus varit borta lite från Ultralöpningen men ändå gått parallellt utan stora lopp och fokus varit på lite mer kvalitet och kortare lopp som marathon och så vidare. I mina egna mått anser jag marathon som väldigt sprintigt men för gemeneman kan det låta kaxigt och lite drygt. Min specialitet är alperna med riktigt stora påfrestningar som PTL har. Där trivs jag som bäst, det är tuft och jävligt men ändå så underbart.

Nu ska jag komma till sak för just nu går jag mest och sneglar på alla facebook-inlägg om andra som springer och tränar, går ut i garaget och kollar på alla löpskor i hyllan, kollar på bandet där ute, skorna står redo att springa. Jag kan inte. Vad kan en dag i skorna vara? Förmodligen bara jobbigt, tråkigt och jävlig. Men det kan ju vara sådär underbart.

Under början mitten av december åkte jag in i en kurva med cykeln påväg till jobbet och körde in i massa rullgrus och dammade mig i asfalten. Till en början gjorde det rätt ont, brukar göra det att äta asfalt, inte första gången och inte sista. Har ju tränat väldigt mycket cykel genom åren både på landsväg och i skogen, så en och annan vurpa har man ju gjort. Märkte snabbt att det inte gick så bra, byxorna var sönderslitna och det blödde rätt ordentligt. In på jobbet och tvätta rent, tyckte det var ok men det var det inte vid hemkomst. Sten in i knät gjorde att jag åkte till vårdcentralen och fixade till. Såret är djupt som busen men började snabbt att läka ihop. Ett par dagar i alla fall men förvandlades väldigt snabbt till mindre bra sår och jätteinfekterat. In till VC igen för att kolla upp detta även om Evelina kan grejerna då hon jobbar med det så har vi ju inte de resurserna hemma. Faktum var att det blev en kur antibiotika för det var tre bakterier i såret som göttade sig ordentligt. Snittet hade förvandlats till en stor krater som var djup och inge vidare. Jag har hittills sluppit och åkt in och skära i det men det var inte långt unna. Det hade kommit något så fint besök som betahemolytiska streptokoker, vad det är för något får de lärda orda om, kniv och gaffel har de haft med sig mina objudna snyltgäster och ätit i såret. Efter 17 dagar med antibiotika och 28 dagar stillasittande är frustrationen väldigt stor som ni kan förstå. Nu är gästerna utkastade och såret på väg att läka ihop men lite kvar är det så det kan nog ta 1-2 veckor till innan det har rett ut sig och ett pass kan bli verklighet. Således tränar jag på det jag är absolut sämst på: Just att sitta still.

  • Under tiden har jag gjort några trädkreationer av vajer
  • Skissar på en kampanj för tester och PT-pass för den som behöver boosta sin träning inför våren. Håll utkik under produkterna
  • Väntar på att anmälan till UTMB ska gå genom och vi får svar om PTL. Antar mig veta svaret men det får utvisa sig.
  • Filmat teknik med I2IF som jag coachar varannan vecka på intervaller.
  • coachat adepterna
  • Haft tomten på besök till barnens (Liv) stora förtjusning
  • Sneglat på löpbandet
  • Sneglat på löpbandet
  • Sneglat på löpskorna
  • Läst otaliga raceinbjudningar
  • Surat lite
  • Varit glad
  • Sneglat på träningsskorna
  • ect.....

 Under tiden så fortsätter jag att drömma i väntan på att det ska vara läkt, ska bli riktigt skönt att få komma igång och börja fokusera mot augusti.

Kom ihåg:

Its all about comittment!!!

Välkommen till nya året 2018 och god fortsättning på er.