Vi börjar genomgången med den typ av backträning vilket jag personligen tycker gör ondast.

Det gör alltid ont att springa Vo2max i alla former, varför? jo det är ganska enkelt, tempot måste vara såpass högt att pulsen är på rött så mycket som möjligt och desto närmre max ju bättre är det. Att orka klämma genom dessa pass är både nyttigt och ger karaktär tycker jag. Men samtidigt är det väldigt viktigt att vara lyhörd på kroppen så att det inte går fel eftersom gör det så blir det lätt skador. Dessutom brukar kroppen bli ordentligt hammrad och betongkänslan är total några dagar. Helt enkelt är detta inte det bästa passet under högvolymveckor då det känns mindre bra i regel dagen efter.

Hur ser backen ut då? Personligen tycker jag bäst om de som går lite i ettage uppför men hela tiden uppför. Brant till mindre brant till mer och så vidare. Jag brukar springa ca 40s uppför på min backe och kommer kring 200m skulle jag tro. Exakt vet jag inte utan har en markering vid samma rot varje gång. Intentionen är alltid 20 stycken rutcher med lätt utförslöpning ned för att ta fart igen. Dock är det sällan att det blir fullt antal stycken då kvaliteten är viktigare än antalet.

Hellre håller jag maxkvalitet på varje än bara genomföra dem, det vill säga tappas farten för mycket så avbryter jag serien då mjölksyran har tagit över serien för mycket. Utan det är bättre att satsa på kommade maxpass och genomföra en längre serie då.

Vad är effekten av detta då? Styrka i löpningen för både platt och uppför. Ger teknik för långbackarna och mental hårdhet då passet är enormt jobbigt. På något sätt gillar jag personligen utmaningen i att genomföra passet men samtidigt vill jag hellst inte göra det då jag vet det kommer göra ont. Helt enkelt ett fostrande pass att genomföra och en väldigt viktig del i backträningen. Vem vill inte ha ett perfekt löpsteg upp mot målprotalen i Chamonix?

Backträning

Backträning del 2

Backträning - del 3: Inventering

Boka/Offert