2015: Tor des Geants - Sektion 4 Donnas -> Gressoney

Stoppet i donas blev ytterst kort, vi gjorde det som skulle göras som fixa fötter, gå på toan (hål i golvet vilket inte är skönt på stela ben), packade i väskan med förnödenheter, åt blaskig pasta som inte smakade något alls. Sen iväg mot fjället, vädret såg ut att äntligen bli riktigt bra under dagen med sol och värme.

 

 

Fördelen mot fjället var inte helt logisk och vi viste att det kommer vara en lång lång sträckning uppför då vi skulle upp till 2224m från 336m. Men först var det en sightsing inne i Donnas upp genom vingårdar och ned för en checkpoint 5 minuter från det stora stoppet, det kändes ologiskt men vi fick s en bro från romartiden som kommunen är stolta över. Som löpare och längtan till fjället tog över mer än att njuta över ett gammalt arkitektisk mästerverk. För att vidare ta oss upp i mellan vingårdarna för att passera en utkiksplats och tappa all höjd igen innan huvudsträckningen mot Rif Coda började. Inramningen och skogen var väldigt vacker men med stela ben var det svårt att njuta av alla trappor som vi var tvungna att passera under förmiddagen. Jag dricker mängder med vatten då det är varmt för första dagen under vistelsen i Italien och vi tuggar på uppför metodiskt hela tiden. Med facit i hand hade jag packat med något för mycket med energi i väskan denna dag. Över lag hade jag med för mycket eller helt enkelt åt för lite. Så jag helt enkelt åt mer för att lätta väskan vilket var ett bara alternativ att göra.

20150915 141215

Jag hade inte någon svacka men höll mig lite för mig själv, sa detta till Jard som höll snacket med en amerikansk löperska som hette Sarah. Det fungerade bra att göra så i en timme ungefär för att samla på energi och inte bränna för mycket. Jard la ett väldigt bra tempo uppför backen som var lång och brant. Vid Sassa 1305m blev det ett snabbt energistopp för att få i energi innan vi tog de sista 1000 höjdmetrarna uppför. Det kändes väldigt kort då vi tog snabbt höjd, ingen löpare gick om oss vilket kändes bra, då viste vi att tempot vi höll var bra. När vi kommer upp mot ryggen som skall passeras innan Rif Coda, en helt underbar vy att avnjuta, molnen ligger tätare men utsikten är vacker. Vi stannar för att ta några foton och filma lite, jag plockar upp en chokladkaka som vi moffar i oss. Det är ca 20 minuter till Refugen där vi har beslutat för att sova i två timmar. Jard är på plats något tidigare då jag vill fota lite på ryggen och vid skylten utanför då det är halvvägs i loppet. En milstolpe så att säga och en skön känsla. Stugan ligger uppe på kammen men utsikten är obefintlig tyvärr, vädret har dragit ihop sig igen och vi har ca 50 meters sikt. Lite synd för området skall vara otroligt vackert enligt de bilder jag sett på nätet.

20150915 151418

Mat, vila och iväg ut i vädret igen, sömnen var utsökt att få sova ostört i två timmar. Vi får reda på at det skall regna igen under kvällen men vädret är som det är och det går inte att göra något åt. Nedförslöpningen skall vara brant och teknisk, benen är stela men det går väldigt bra utför. Det är inga problem och regnkläderna åker på för att jag är less på att frysa mer så att säga. Vi knatar på, äter plommon vid en privat checkpoint som en familj har anordnat för att kliva på mot Lac Vargno. Stigen är riktigt fin att gå på och det som sker i snabb sekvens är något som inte får hända. Jag halkar och sätter mig på baken, det är visserligen inte å farligt att göra, allt gick bra men min högerstav ser ut som en pilbåge och går av. Det gick många svordomar i samma mening just då. Stavarna är en visentlig sak att ha i detta typ av lopp. Det är ett extra stöd för balansen, är det halt så har man fler punkter i hela tiden. De ger kraft uppför och även nedför samtidigt som de spar benen väldigt mycket. Jard berättar att hans stav gick av på PTL och att man vänjer sig snabbt. Jag tar de orden till mig och biter ihop för att lära mig just den gamla traditionella tekniken att gå på fjället. Så gick alla för i tiden innan dagens moderna stavar i karbon kom till. Väl på refugen i Lago Vargno 1686m försöker en snäll funktionär reparera min stav men det går inte, vi äter och ger oss ut på vandringen igen. Regnet tilltar och vi har 3 stycken toppar att passera innan Niel, vädret blir sämre och sämre sikten lika så, regnet bara öser ned. Stigen uppför är bra men nedför besvärlig. Peter hade berättat om detta område, även om det ser lätt ut på papper så var det mindre lätt i verkligheten. Upp till Col Marmontana 2350m gick det fint frånsett sikten var katastrofal stundtals så jag slog på GPS:n för att öka säkerheten då vi inte såg markeringarna längre. Det kändes tryggt att ha med sig för att kunna se över att vi var rätt. Upp på nästa col var terrängen stenblock och hala in i mellan åt då det fortfarande regnade. Jag började åter igen bli sömnig, trycker i en gel och piggnar till. Det är stor skillnad på att gå med en stav mot två. Som tur är har jag haft kontakt med min far och farbror som skall göra det bästa att finna ett par nya stavar till Gressoney.

Vi stannar som hastigast vid stoppet efter andra colen för natten och jag tar en kaffe på språng, vi måste framåt, det går inte stanna på varje för att då blir man kall men samtidigt så kräver kroppen energi att arbeta med. Kaffet var riktigt starkt vilket passade mig super då jag var tvungen att rida ut sömnattaken igen. Mot Col della Vecchia 2184m som ger en magnifik inramning innan vi skall gå nedför. Det är brant mot slutet och värre bakom. Från Vecchia till Niel är stigen av sten, gräs och lera/jord med en stav får jag ta hela nedstigningen med kraft från framsida låren. Jag har inte en susning att hänga med nedför även om jag försöker gå på så mycket jag bara orkar, mestadels halkar jag bara omkring, ramlar ett par gånger. Första gången kunde det gått riktigt illa med att träffa ansiktet i en sten men som tur var kunde jag värja detta med handen och vattenflaskan tog smällen. Jg känner mig skärpt och pigg men ändå har jag svårt att komma nedför i vettig fart. Tiden går fort men inte framförflyttningen nedför. Halkar igen och hamnar i björkslyn.

Jag kommer äntligen ur detta helvete att gå nedför för att gå in i klassisk barrskog, även om det fortfarande är halt och brant nedför är det väldigt mycket bättre att ta sig fram. Vi tar lite höjd och jag trycker på för att komma ikapp Jard, ser hans pannlampa i fjärran och kommer närmre och närmre. Han väntar in mot slutet för en kort break där vi pustar ut. Siktet mot Niel med förhoppning om sovplats, vi får det 15min efter vi anlände vilket gör att maten hinns med innan. Brukar försöka ha de som regel mat först sen sova. Klockan är ca 0400 och vi har varit ute i snart tre dygn endast sovit 3,5 timmar. Från Niel till Gressoney skall det vara stor skillnad att ta sista höjden över Cpl Lasoney 2364m. För att senare få en fin nedstigning mot Lifebasen, den brantar till på slutet med hal stig men framför allt märker jag att mina lår har fått tagit stryk under natten och ordentligt med sådan dessutom. Jag tappar i branterna och tycker stenen är hala, tar ikapp på lätta partierna igen då jag kan nu mera jogga lite lätt. Även om det inte går fort kommer jag snabbare fram än att gå. Det känns riktigt skönt att få sträcka ut på asfalten ett kort ögonblick.

I Gressoney hoppas jag på att de funnit par nya stavar, Pappa står med kameran i högsta hugg, Rolf filmar. Riktigt kul att se dem på plats och dessutom har de fått tag i stavarna som jag drömt om. Inte ett par utan fått låna med sig tre par för att jag skall kunna välja. Vi hämtar ut dropbagen och jag räcker över assist kortet så att en kan komma innanför grindarna. Men det går inte att vara två där inne, de var stenhårda på saken så vi får helt enkelt växla lite, det gick bra. Fokuserar på att ordna till fötterna vilket tar lite längre tid då det blivit någon blåsa som skall fixas, smörjer in dem och byter kläder. Tar även hand om lite andra skavsår som uppkommit och packar om väskan, nu har jag inte med så mycket energi utan lämnar allt mer n tidigare. Jard tar med min termojacka i sin väska, jag extra energi som räcker åt oss båda. Stoppet blev 3 minuter längre än planerat men vad gör det i stora hela, jag har fått par nya stavar att gå med. Således en riktigt fin energibost att både få stavar, läsa Evelinas lapp hon har skrivit åt mig, träffa pappa och Rolf för att ge oss ut mot Valtournenche.

20150915 094557

Från Donnas mot refuge Coda, mot fjället.

20150915 141141

Vid refuge Coda

1378391472 136347177BI

Vyn som vi aldrig såg vid Refuge Coda

20150916 040525Trötta ögon 0400 på Niel, regn och rusk hela natten utan sikt, dessutom med en stav sätter sina spår. 5 minuter senare sover jag 2 timmar i ett tält.