2015: Tor des Geants - Sektion 5: Gressoney -> Valtournenche

Starten ur Gressoney är lätt, platt och fin, löpbar om man vill det men vi väljer at starta lugnt och bara nöta på.

 

20150916 171754Träffar på två britter som skall ut och löpa som vi följer på i ca 30 minuter. Riktigt trevligt att samtalas lite innan vi tar in i skogen för att börja vandra uppåt mot Rif Alpenzu 1788m, dit vi kommer snabbt och benen känns allt bättre med stavarnas hjälp. Kort stopp, checkar in, tar lite i handen, fyller på vatten sen iväg upp mot höjderna på fin stig att gå på. Äntligen lite vettig stig, inge bröte i vägen, lite lerigt naturligt vis men helt ok ändå. Det märks att vätan har påverkat stigen men man får gå lite zickzack för att inte söla ned sig för mycket. Innan passet bestämmer vi oss för ett kort stopp vid en sten. Pausar kanske 5 minuter för att gå på igen uppför den sista biten till Col Pinter 2776m, höjden känner jag inte av längre utan det går fint. Sikten är obefintlig då molnen ligger tungt över dalen. En bit ned spricker det upp lite och vi kan se framåt, eller lättare sagt kommer vi under molnen igen. Passar på att filma lite för att prova springa på lättlöpta ytor även om det är segt i benen så kommer vi framåt fortare. Det är skönt att göra något annat och oftast är det så att det går lättare att ta branterna och de tekniska passagerna nedför med lite högre fart. Annars måste man hela tiden bromsa i varje steg.

Från Gressoney 200,3km till Crest 216,3km har det gått väldigt bra, fått fokusera en sömnattak till och piggnat till, det gäller att orka rida ut dem helt enkelt. Planen är att vi skall köra på fram till refugen efter Valtournenche om det går med micropauser. Vi måste ta oss frammåt helt enkelt. Väl nere vid Crest är det mat och utsökt sådan, det smakar fantastiskt gott, äntligen pasta Bolongnese från all tomatsås det har varit. Jag tar även en portion med soppa, efterrätt och en kaffe. Sover mot bordet i 5 minuter innan vi går mot Saint Jacques 1700m där vi endast skall plocka 100m men jag kan tycka vi tar betydligt mer höjd. Det känns som en evighet att gå i detta skidområde som säkerligen har pister av högsta klass på vintern.

Vi fikar snabbt för att ge oss av mot nästa refuge och pass.

 

Uuuh vad det går fort utför, (blev bättre när musklerna blev varma och stelheten försvan)

 

1378391472 136347177BIVägen mot Rif Grand Tourmalin 2535m är brant till en början för att få en lättare transportsyta kring 2200m, vi tar ett kort stopp då två Italienska löpare berättar att vi måste stanna över natten i refugen pga vädret igen. Vi hänger på dem upp för att få detta bekräftat och mycket riktigt så måste vi stanna där till nästa morgon. Säng tilldelad så äter jag snabbt en chokladkaka för att få 550kcal och kroppen inte behöver gå på låg energi. Lägger mig under täcket och somnar väldigt fort. Vichackade in 22:20 på refugen, jag frågade innan sängen om det gick bra att gå på gpstrack men sikten och vädret var för dåligt. Sover fram till lite innan 0700 således 9-10 timmar, vaknar att inte många som har gått ur sängen, kilar runt lite för att se över läget men fortfarande väntan för ett beslut. Packar ordning och äter frukost, det är ett 40 tal löpare som väntar och alla funderar på vad som händer, volontärerna vet heller inte mycket om saken. Jag pratar med en av dem som kan svenska vilket är väldigt trevligt att tugga lite. Vi åttaslaget kommer beskedet att loppet är cancelerat och vi kommer inte få gå i mål under Tor des geants regi. Vädret skall tydligen vara så pass illa att de inte vill släppa in löpare i sektion 6. Ett antiklimax att ha kämpat i 92 timmar och sovit 5,5 av dem, att inte få stå på col Malatra och se över dalen som jag drömt om så länge, att få gå över podiet och sträcka upp armarna. Nu får vi ta oss ned till Valtournenche för att bli transporterade till Courmanyeur med buss. Col di Nana 2770m var utsökt med vacker inramning även om sikten är låg så är det väldigt vackert. Vi får heller inte se Matterhorn som jag drömt om i säkert 20 år att få se denna skönhet men inte denna gång blir så fallet. Utan äventyret har slutat för denna gång efter 236,3km med ca 17000 höjdmeter i benen. Då är frågan hade jag klarat av de sista milen och höjdmetrarna? Det kommer vi aldrig få reda på men jag är övertygad om att vi hade kommit till Courmanyeur under fredagen någon gång. Även om mitt drömmål var 100 timmar tror jag att det skulle bli kring 114-120 timmar. Vår plan var att tima in dagen vid målet om vi kommit så långt så det är rörelse i byn. Jag är även övertygad om att jag gjort allt för att komma i mål, fötterna hade inga vitala skavsår, även om jag fått ett av blöta tights så gick det bra att smörja in.

 

Tor des genats 2015 blev ett sant äventyr som jag hade önskat mig. Även om det skulle varit skoj med bättre väder så gick loppet till det tuffaste av de 6 lopp som gått på grund av det hårda vädret. Frågar man mig om det är ett lopp som jag skulle vilja springa igen så är svaret enkelt och ni vet redan vad det är. Självklart skulle jag vilja det, trevligt arrangemang, vacker natur och en tuff utmaning. Det är fortfarande ett lopp som inget är givet eller självklart, små marginaler kan göra stor konsekvens på resultatet. Men framför allt är det fantastiskt att få sådan service och få gå på fjället. Kommer jag dit igen kommer förberedelserna se lite annorlunda ut, framför allt någon dag med höjdacklimatisering för att göra första dygnet mycket lättare. Jag kommer i så fall sova på någon av hytterna till Mont Blanc för att kunna boosta ordentligt inför loppet. Teoretiskt skulle man kunna klämma upp sig mot 4000m för att sova lägre vilket skulle göra en stor skillnad i stora hela.

20150916 171759

Matpaus på Rif Crest, sen en lång väg ned till Saint Jacques, nu tycker jag inte att skylten stämmer alls i profil.

20150916 171820

Påväg in mot Crest

20150916 175008

Fikabordet på Crest

20150917 083639

Tom i blicken, de har just cancelerat loppet.

20150917 090958

Col de Nannaz 2770m, en utsökt passage, sista vi gör innan Valtournenche