Karlstad 6 Timmars 2013

Årets utomhus 6timmars i Karlstad gick för första gången på Tingvallastadion som jag många gånger har tränat på senaste året. Så arenan känner jag väl till och hoppades på lite vind eftersom det kan blåsa bra i ena kortsidan om vinden ligger på. Veckan som var innan hade jag fått hygglig kontroll över pulsen igen även om den inte var i perfekt slag så var det fullt tillräckligt för att kunna springa loppet. Tyvärr hade min vänster baksida lår börjat att krångla till sig men vi fick till den hyggligt med stretching och massage från Evelina. Packning var ganska minimal, några bars, en gel, välling, salt, nötter och kläder i olika slag. Vädret skulle vara ostadigt enligt yr.no, 6-7 grader och regn så regnjacka, underställ åkte med. Valde ändå att ta shorts, tshirt och överdragsjacka som grundstomme. Mina Tecnica på fötterna som vi lyckades få till chippen på då det inte är någon snörning som fungerade. Reima fick en idee vi provade och det fungerade, vilken tur tänkte jag.

 

Lagom innan start kom Remy förbi och skulle vara med första biten in i loppet och hjälpa mig och heja lite, träffa de kända ansiktena också. Starten går vid 10.00 och det blir snabbt en trio som drar iväg, jag väljer att inte följa på utan försöker närmsta 10 varven att fasa in mig på 1 minut / 200m eller 2min per varv vilket är 5:00 tempo. Min plan var att ligga där och arbeta under loppet med förhoppning på att göra över 70km eller lite mer om allt vill till sig. Tyckte det var lite för varmt men eftersom det kom ett och annat regnstänk så valde jag att jackan var på. Vi springer och pratar lite och tuffar på i tempot, det rullar på som en klocka och vid 1:45 tar jag min första stora energipåfyllnad eftersom det var dels lunchtid och dels ville jag inte ta slut mot slutet. Går par meter och sen påt igen så att säga. Tittar på tavlan vid varvning ena 4:48 andra 5:00 eller lite över. Jag ligger perfekt tänkte jag, pulsen är lite för hög mot den ska men det är inte mycket att göra åt, 150 slag det får duga för dagen, normalt så är den ned ca 10-15 om formen är perfekt som innan PTL. Så fullt återställd är jag inte heller.

Vid 2:30 ungefär börjar vinden att tillta och det kommer ett häftigt skyfall som öser ned på oss, temperaturen sjunker och jag känner ganska snart att regnet kyler ned mina ben och framför allt baksida av låren vilket gör att veckans problematik blir allt mer påtaglig, tempot sjunker något under tiden det regnar. Förutsättningen är samma för alla och jag har klivit upp på en tredje plats bland herrarna vilket är oerhört inspirerande. Tyvärr gör vänster ben allt mer ont och resulterar till kortare steg och belastningen på höger förändras. Vaderna småkrampar något om vart annat, inte så de nyper till utan det finns där hela tiden.

Jag ringer Evelina och hon är på intågande till arenan medan jag passerar Marathon på 3:34 ungefär, något långsammare än vad jag hade i tankarna som var 3:30. Vinden på bortre rakan och kurvan suger lite extra hela tiden och medvinden är i lä. Passar på att stretcha lite vid passering marathon utan resultat så det får bli några varv till, vatten, salt eller energi biter inte heller. Måste få upp värmen tänker jag, ropar till Evelina som tar fram ett par byxor till. För att få ordning på cirkulationen i framför allt vänsterbenet. Jag vill inte bryta men samtidigt har jag Bislett i tankarna.

Brallorna på ett par 3/4 salomon kompritionstights så nu dubbla lager kompression, ett par halvblöta och ett par torra. Första varven släpper det något men inte tillräckligt, jag känner tiden går men samtidigt bryr jag mig inte så mycket heller. Gapet ner till fyran är ganska stor, 70km är redan spräckt och viktigast är att benet kommer igång eftersom det går alltid få till mycket meter bara det går att springa så att säga. Försöker stega på men grinar illa allt mer tills att jag stannar och stretchar ut sätet. Evelina undrar om jag har någon panodil men den lilla detaljen har jag glömt så ner i sjukvårdsväskan och finner Alvedon, in med två stycken. Sänker par muggar vatten och cola med sen går jag ett varv för att få upp värmen och alvedonet ska börja värka. Lars Olsson hänger med ett varv till innan jag börjar jobba igång igen, problematiken tog ca 1 timme och det gick ganska fort att få ordning på ett vettigt steg, kanske 5-10 varv innan varvtiderna började sjunka successivt samtidigt som muskeln slappnade av allt mer och steget blev allt mer normalt.

Klockan rullade på löpningen började flyta allt mer, pulsen låg stabilt, Lars var med runt med jämna mellanrum och coachade tider och langade dricka. Vid 30-40 minuter ökar jag upp farten något för mycket och hamnar på tröskelpuls, Lars kommer ut och bromsar något, vilket var bra så jag lugnar mig något, bortre kurvan vid det här är riktig jobbig att genomföra men tiden är knap och det är bara ösa på. Perset är i sikte och det det kan gå vägen om jag håller sub5. Publiken hejar för fullt och det har kommit ned mycket folk jag tränar med. Mor och Far ä på plats, Malin och Thomas med barnen, alla från Göta, I2IF riktigt kule med andra ord. Lars kollade varvtiderna och genskjöt över gräset för att rapportera. 4:43/4:30/4:20 ser att klockan har slagit 5:58 och delar. Ett varv kavar tänker jag, trycker i allt jag orkar och förmår, jag vill ha en tidig mätning eftersom det blåser och alla står där. Sista hundra och jag ska bara över linjen så är det bara. De skjuter i pistolen och ett kliv sen rakt ned i mattan, ögonen flimrar, huvudet snurrar och jag bara ligger där och andas. Det visar sig att nya perset lyder 67002m vilket jag är himla glad över med dagens förhållanden med starka vindar, kyligt regn och problem med muskelaturen. Det är oerhört kul att springa på hemmaplan samtidigt riktigt kul att kunna leverera när inte kroppen är helt återställd heller. Något säger mig att detta gav mersmak helt klart. Taktiken jag hade lagt upp var bra, inga dippar heller under loppet.

Måste säga att arrangemanget var oerhört kul och proffsigt, inte bara för att det var klubben utan så var fallet. Vi får som om det inte blir nästa år igen eller om man ska bli med i staben det återstår att se, en sak är säker att springa är oerhört kul. Framför allt när det är mycket folk längsmed sidan mot slutet av loppet, tack till alla er.