2013 UTMB - PTL del 2

Plan de L'aar till Morgex skulle visa sig bjuda på otroligt fina miljöer, tufft motstånd och fantastiska människor. Sträckan visste vi från början bjöd på några riktigt fina passager, mycket höjdmeter, lite kontakt med omvärlden.

 

CIMG3017Från första Dropzonen i Plan de Laar så springer vi nedför backen, har kontroll över nästa cutoff tid för att slippa samma suprice igen. Från byn tar vi upp i en slalombacke som kanske inte bjuder på något jättespännande utan jobbet skall göras och vi tuggar på uppför. Jag hade valt att fylla på lite vatten då min väska håller sin tyngsta vikt på hela loppet. Ett gaskök, brännare och gas är adderat samt 3 stycken real-påsar med frystorkat samt en hel del annan föda som välling, choklad och bars. Valet med att spara på vattenet var inte så där jättesmart då vädret är soligt och varmt. Jag får helt enkelt dricka sparsamt även om det är svårt. Som tur är så kommer vi till toppen där det finns en lite restaurang där det glider ned 3 drickor en våffla innan vi ger oss iväg igen. Dessutom så får vi fylla på med vatten vilket är himla bra.

Det som skulle sträcka ut sig nu var ett vackers skådespel på ca 1800m höjd av härliga vidder med gräs och böljande landskap upp mot Ban Rouge 1982m och Mount de Vores du tete des 3 coins 2087m. På denna sträcka träffar vi på Beat, Dima och Lis som vi går och pratar med. Det skulle visa sig att vi kör ihop med dem av och till stora sträckor i loppet. Vi kommer till ett vägskäl som är besvärligt, gps:en låser inte fast riktigt och vi måste tolka kartan noggrant.

CIMG3025

Kör lite fel men genskjuter över ett gärde för att komma in rätt, då vi blir helt ensamma de andra lagen. Inte mycket att göra utan vi kommer ikapp länge ned i backen som är otroligt lång. Långa backar i PTL betyder att vi kommer ned i en dal och det ger med sig längre uppförsbackar efter. Jag och Jörgen tar ett snabbt stopp vid ett hus där vi snällt får fylla på med vatten. Passar på att klippa i oss en större portion med välling eftersom amerikanarna håller ett lägre tempo men pausar betydligt mindre än vad vi gör då vårt tempo har varit högre. En bra taktik att spara kraft i längden så att säga. De stannar för ett kortare stop längst nere i dalen medan vi kliver på uppför en bit och stannar på lämpligt ställe och ordnar fötterna. Vi samlar ihop oss igen för att ta följe uppför backen, mörkret faller och lamporna åker på. Vi går där sakta men säkert uppför och pratar om allt och ingen ting som man gör. Det är lite synd att vi inte ser så mycket eftersom jag tror passagen är vacker, lite besvärlig att gå i men som tur är har vi torr mark annars hade det blivit väldigt lerigt. En onödig tuff passage upp till Lac Noir, för att vidare ta mot Col de la Gata 2359m innan vi gör en 700m lång nedförslöpning i blött gräs vidare in på serpentiner på grus.

Vi ser ett långt koppel med pannlampor på andra sidan dalen vilket ska visa sig vara TDS som är ute och svettas sin första natt. Härligt att se rörelse i skogen, ena vägen går fortare än den andra. Backe ned till checkpoint sen upp igen. Vi har en fin backe uppför till Rocher du Vent 2331m, luften är otroligt fuktig och råkall. Jag fryser och är fruktansvärt sömntrött dessutom, klockan tickar på och vi tar inte så mycket höjd känns det som. Följer på en stig i serpentiner och mot slutet så sticker jag par före för att sätta mig på en sten och blunda par minuter innan Jörgen kommer ikapp. Vi finner det svårt att navigera rätt in på en obanad passage uppför till nästa stig som leder upp till toppen och sen en nedförslöpare ned till Charlet plan de la lai eller Refuge Rocher du Vent. Samma procedur som vanligt, mat sedan sömn i tältet. Planen ligger på tre timmar men jag vaknar efter två och håller på att frysa sönder och samman. Var det kallt på natten så var luften än råare nu. Klockan är ca 5 på morgonen och vi ger oss av mot nästa pass.

CIMG3028 CIMG3040 CIMG3042 CIMG3041

 

Vi öppnar långsamt och jobbar på framåt, känner att mina ben är pigga ochCIMG3057 frächa vilket känns bra. Äter välling vid en bäck innan vi ser en vacker sjö eller damm. Rundar runt en kulle och ser till min stora förtjusning en brant vägg. De sista 300 höjdmetrarna är av klassisk fjällkaraktär med rullgrus och block. Jag tar en linje och går på uppför till halvägs då jag möter en grupp med guide som rekommenderar vänstra vägen på slutet för att slippa allt löst material. Jag var påväg den vägen i vilket fall men finner en fin passage över och väntar in Jörgen. För att kliva upp sista metrarna till passet Breche de Parozan på ca 2650-2700m. Vi äter vår första Real nere i dalen innan vi sätter tänderna i nästa pass.

Nu börjar lagen att klumpa ihop sig och Brasilianarna Sidney och Eduardo har ytterst svårt att gå på snö. De halkar runt som bambi på hal is så att säga. Berättar och instruerar hur de kan göra för att få bättre grepp innan jag igen tar linjen uppför. Denna gång är det lös blockterräng och känner vikten med att finna bästa linje så att inte stenen flyger nedför då vi är ca 15 stycken totalt. Här märks det ganska tydligt vilka som är trötta och river ned massor med sten. Terrängen i sig är inte ofamiljär för min del utan varit i dessa miljöer otaligt många gånger i Norge så att säga. Vi kommer upp på 2729m och får se vackra vyer ned över med massor av små sjöar. Otroligt vackert innan en lång nedförslöpning äger rum som vi passar på att jogga lite av de ca 15km ned mot PTL Base som ligger i dalen. På vägen ned passar vi på att sova en timme i för det kan vara ganska rörigt i tälten.

Baslägret är ganska tömt på mat, dricka och så vidare. Vi fyller på med det som finns helt enkelt. Jag koncentrerar mig på limpan av bröd som är säkert en halvmeter lång. Äter kanske upp halva, dricker min första kaffe och en öl. Fyller på med kola i vattenflaskan dessutom och pratar med funktionären efter lite befa för natten. Vädret skall vara fint och glaciären är torr. Bra information helt enkelt innan vi ger oss av nedför mot vandringsleden som ska böra oss uppför. Lite senare på vägen träffar vi på Jacob och Kim från Danmark och det ska visa sig att båda deras GPSer har gett sig och undrar om de an följa med oss. Självklart går det bra och vi berättar vår plan, som är att vi pausar i Refuge de veran som är stängd. När vi kommer dit så finns det ett rum i källaren där dörren är olåst och vi kan sova på en tom lastpall i en timme. Även om det är lite kyligt är det helt okej, realpåsen ligger dessutom fin i magen för att gå vidare upp till Col du Breuil 2871m för att navigera oss över glaciären.

Till min besvikelse är det inte mycket snö ens utan det är inte mycket kvar av vinterisen tyvärr. Vi går i snö och blockterräng, snön gör att det går fort att ta sig fram över till kruxet på passagen som är en vajerpassage och svår routfinding. Vi väntar in ljuset med ett femtal andra lag innan vi går på. Jag letar efter leden på svaplattan som håller en normal taklutning men är lite exponerad. Fästet är bra för fötterna så det går att hoppa och springa lite fram och tillbaka för att finna de gula prickarna. Måste sett ut då flertal var spända så att säga.

CIMG3085Nu kommer några av banans finaste vyer med Mount Blanc på andra sidan dalen som vi löper parallellt med. Ena vyn är bättre än den andra, vädret är sagolikt, temperaturen perfekt, humöret perfekt och energin god den med. Stannar och tar en och annan bild för att njuta av utsikten. På Blancan kan man se tydligt ett flertal klassiska linjer som håller hög svårighetsgrad. Någon gång kommer jag göra ett nytt försök på denna magnifika topp och blir det inte Bionassys finns det en stor risk att det blir från Courmayeur sidan av sin skönhet. Vi fortsätter framåt över några toppar på 2600-2800 innan en lång lång nedförslöpare till Morgex. Klockan är på morgonen och jag blir oerhört sömnig lagom till nedförsbacken och vi pausar för sömn i 20 minuter totalt. CIMG3101Statusen ökar markant och kör på nedför över blockterräng, snö. Vattnet har varit slut länge vilket är gott att fylla på iskallt nytt i smältvattnet. Igentligen är det inte bra att dricka det så tidigt men vad att göra när det är slut. Temperaturen ökar allt mer ju längre ned vi kommer i dalen. Vattnet är slut igen för min del och finner inget, känner musklerna börjar att småkrampa. "Inte nu, inte nu" tänker jag om vart annat och skickar i mig en salttablett igen. Letar vatten kring alla ängar men djurkaren är tomma. Vi finner en längre ned i serpentinerna på grusvägen vilket jag måste fylla på från. Vattnet har stått stilla länge för det är grönt som snor, dock är det rinnande helt klart. Det känns inge bra alls utan jag fyller på, droppar i extra reningsdroppar x 4 i väntan på något bättre. Dricker sparsamt ifall det inte är helt ok men smakar gott, som tur är finner vi nytt inom 10 minuter och jag sätter i mig 3 flaskor med vatten och fyller en fjärde (varje flaska är 650ml).

Längre ned mot dalen visar det sig att tracken drar in oss på stigar som går mellan grusvägen. Marken är torr och dammig, syrsorna är fortfarande över allt som tidigare. Dock inte lika många för högre upp var det tusentals över allt. Tyvärr börjar Jörgen få ont i sitt ena knä nedför vilket är oroväckande då vi kommit 183km ungefär av loppets 300km. Tiden börjar dessutom knappa in mot cutoff-tid igen vilket är också stressande. Vi jobbar oss nedför, tempot sjunker allt mer för knät gör ondare. Voltaren hjälper för att få bort lite smärta och efter Pre St-Didier springer vi mot Morgex, allt för att klara cut-off och få äta, vila lite. Folket i byn applåderar och hälsar oss välkomna.

Vi checkar in att vi kommit fram, får våra dropbags och går och äter. Jag får 2 potioner med min favoriträtt lasange, mängder med formage (ost), dricker en bira. Bästa med Morgex är att vi har möjligheten att ducha, byta till nya kläder och packar min väska för nästa etap till Champex. Vi tar beslutet att hoppa gasköket så endast brännaren åker med i packningen. Läser min motivationslapp från Evelina par gånger innan sömn. Dock räcker i 10 minuter innan en funktionär säger något på franska. Får reda på att de har bytt tid då vi skall få ut GPS-sändarna till 1730 istället för 1800 som sista tid. Jag väcker Jörgen och försöker få igång oss. Det är lite svårt då han är mycket sömnig men vi kommer iväg 1730 ungefär för att börja med mat igen. Hans knä är stelt och gör ont, dock har han tagit beslutet att fortsätta loppet till min stora glädje.

Vid dalarna har jag haft på min telefon i regel och blivit överöst av härliga sms. Gillar framför allt Daniel Beckers peppningar som brukade lyda något om att vi gjort 188km 15300 höjdmeter, nu är det bara x antal km och höjd till nästa, etc etc. Inspirerande och motiverande helt klart i det hela. Pratade även med Evelina vid de tillfällena som suttit hemma klistrad framför datorn med egenskrivna scheman, hur vi låg till, vad vi skulle äta och så vidare. Denna gång pratar jag med Sonny Olsson en kortis som uppdaterade facebook. Alla dessa små saker ger härligt med energi för att fortsätta mot Champex. En sträcka på ca 63km och 6000 höjdmeter och redan genomfört 188,05km med ca 16300 i höjd.

CIMG3096

Mont Blanc i bakgrunden

CIMG3086

toppen bredvid Mont blanc

CIMG3094

Jag spejar utöver blancan och dömmer mig bort

CIMG3086

Ser lite småfet ut =))