2015: Tor des Geants - Sektion 2 Valgrisenche -> Cogne

Vi tar följe ut ur Valgrisenche upp in i skogen mot Rif. Charlet de IEpée 2366m, alltid när man går under trädgränsen brukar det vara varmt och svårt att klä sig.

 

9971979434 bcc6d8a221 b I vårt fall har det börjat regna igen vilket gör att det är regnjacka på för att inte bli för blöt och kall. Det regnar ganska ordentligt stundtals vilket det skall göra hela natten enligt prognos, skönt i stora hela är att vi inte skall upp jättehögt men rellativ högt ändå. Col Fenétre 2854m blir bra jobb som första topp på natten, pannlampans sken är alltid trevligt att jobba i. På något sätt har jag alltid gillat at springa på natten, jag vet att sömn första dygnet ska det inte behövas men man vet ju aldrig vad som händer. Viktiga är att hålla en bra energinivå för att inte bli sömnig eller för den delen låg vätskenivå. Vi passerar col Fenetre ganska enkelt, dock får jag dra ned något på tempot över krönet men inte lika mycket som tidigare. Kroppen börjar anpassa sig för höjden allt mer och mer. Nedstigningen var brant och intensiv, jag slår på det bättre läget i min Petzl NAO2 för att få det där extra ljuset som är skönt när det går fortare utför. Lampan är programerad i tre olika lägen för att få bra ljus hela tiden beroende på var i terrängen som vi är. Ett läge där det är mer tryck i lampan för tekniska passager ett mellanläge och ett batterisparande läge för uppförsbackar då man mest tittar ned i marken eller kort frammåt.

Vi tar ett kortare stopp i Rhemes Notre Dame, fyller på med vätska och energi. Jag frågar om nattens väder men ingen kan engelska så det blir som det blir. Vi ger oss av ut i kräkregnet igen, för nu har det börjat till ta än mer än tidigare. Siktet är en riktigt tuff topp att passera Col Entrelor 3002m som var på tal om att vi inte skulle genomföra på säkerhetsinformationen under lördagskvälled pga vädret skulle bli dårligt med massor av snö över 2700m. Varken Entrelor eller Loson skulle eventuellt göras. Så blev inte fallet utan vi tuggar på metodiskt uppför, trädgränsen försvinner bakom oss och ett allt mer kalare landskap träder fram, höjden är ca 2500m, regnet faller ned hejdlöst. Jag har fortfarande på mig mina ¾ tights, tshirt och regnjacka. Tar på mig diskhanskarna för att skydda fingrarna från att bli allt för kalla. Vatten tränger genom regnjackan allt mer som tål 25000mm. Då förstår ni ungefär vilket regn vi har hamnat i så att säga. Vattnet rinner kring fötterna som är genomsura men det går fint ändå, kroppen börjar bli nedkyld och vi gillar läget. Plötsligt brakar det till med dunder och brak, blixten lyser upp himlen, åskan dånar samtidigt. Vi är i åskmolnet vilket är mindre bra, höjden är ca 2600m uppskattningsvis kanske lite högre. Jag är personligen vädigt nojjig mot åska på fjället då man är i höjd med åskmolnen i regel. Ser mig kring för att se om det går att ta skydd någon stans men det är sämre med det. Det är bara ned som gäller eller upp. Vi fortsätter metodiskt uppåt mot passet. Jard konstaterar: ”Det är en dålig plats att vara på”. Vi garvar och håller med, det lugnade inte mig riktigt men andra braket är längre bort från oss vilket känns på något sätt tryggt i det stora hela. Vi har turen med oss att det åskan försvinner bort mot från oss. Det var tyvärr så att 7 klättrare på Mont Blanc hade mindre tur och omkom pga just åskan.


TdG 2010 gruppetto di atleti in discesa dal Col Loson 13 set 2010Regnet förvandlas från regn till snöblandat till snöstorm. Löpare vänder om mot oss, endel nedkylda, en del rädda, en del sammanbitna för att komma ner till värmen. För kallt är det, även om jag gillar att vara kall in i benmärgen var detta mer än väl. Jag börjar skaka som ett asplöv, genomsur är jag tvungen att slänga på mig mer kläder. Jard kör på för att hålla värmen, likaså Heine, jag stannar och drar fram vantarna då fingrarna är vita och blå. Windstoppervantar som är torra, diskhanskarna på, drar på mig regnbyxorna för att benen skall börja fungera igen då jag fått dubbelsidig kramp i låren. Fyller på med en gel för att få in snabb energi och kör på så gått det går med att öka tempot. Jag kommer över krönet för att snabbt jobba mig ned till sheltret de har flugit upp på toppen och sticker in huvudet och får kontakt med Henie som tinar upp fingrarna så han inte får köldskador. Jag väljer att inte gå in i värmen utan springer på nedför i branta serpentiner för att hålla värmen. Det är halt och lurigt i snön men jag håller koncentrationen på max. Farten känns hög men den är inte så hög egentligen utan det går ganska trögt. Allt mer höjden sjunker stiger temperaturen, stegen blir längre och längre då det slutar att vara så brant och det blir snabb snabb gång nedför så att låren inte tar stryk. Det går näsan lika fort att gå på detta vis när man orkar än att springa, det vill säga om benen är lite sargade. Ner mot byn kommer jag ikapp Jard, vi håller ihop ned till Eaux Rousses 1654m där vi får reda på av en funktionär att Loson är stängd och vi måste avvakta att den öppnar. Äter och går in i en full hotellreception, löpare ligger var stans och sover men vi får dock nöja oss att sitta i dörröppningen då det inte finns någon plats kvar enligt dem. Det dröjer inte länge innan Heine är på plats sen öppnar de Loson igen. Dock försvinner mitt regnskydd till ryggan här. Irriterande då jag vet att det var med. Vet inte om jag har sölat bort det eller någon knyckt det, skit samma bort är det och vi får lösa det senare på något sätt. Det vill säga att stoppa i fler plastpåsar runt kläderna.

14989274679 a1ec5a006d bUpp mot Loson har jag ordentligt med kläder för att tina upp igen, för frusen är jag och benen märks snabbt att de har tagit ordentligt med stryk under snöstormen. Till en början upp genom skogen är det ganska brant stundtals för att flacka ut vid parkvaktarens stuga som sköter området. De har pistol och allt så vist är det allvar på de skyltar som sitter uppe längsmed vägen. Två personer som är väldigt trevliga och hjälpsamma. Vatten fylls på och vi kör vidare uppför denna best. När det är platt och fint så föreslår Heine att jogga på hårt för att väcka benen vilket var en bra lösning då det släpper lite i dem innan den riktiga branten tilltar. Den är lång och mycket höjd uppför, dessutom kommer höjden att kännas av, men det finn egentligen bara ett sätt att ta sig över utan att bränna för mycket energi eller dra på sig syra och det är att sänka tempot ju högre man kommer. För min del är det första toppen som jag känner att höjden är inga problem utan det flyter på riktigt bra uppför även om det är halt och kallt. Bergsguiderna hackar bort isen i spåret för att vi lättare skall kunna ta oss fram. Jag stannar på toppen och filmar lite, utsikten är utsökt och vädret klart.

Nedförslöpningen till refugen går långsamt och nattens äventyr känns av, finns inget riktigt bett i benen, har upptäckt att regnjackan har förbrukat betydligt mer vätska än vad jag har trott och märker att urinet är mindre bra, jag pinkar rost helt enkelt och det finns bara ett enda sätt att åtgärda problemet. Det är att hinka vatten i mängder fram till det ser bra ut igen, vilket jag gör. Vi refugen finns det rinnande fjällvatten och jag hinkar så det förslår, in och äter och gör om samma procedur igen. Heine flyger fram mot mig och Jard som är mer stumma i benen, framsida lår har fått jobba och är ömma på mig, så tempot blir helt enkelt beskedligt ner till Cogne, där vi släpper Heine vidare då han är betydligt snabbare och fått vänta på oss. Jag och Jard tar en massage, sover en kort stund för att köra vidare mot Donas. Col Lossen har tagit ca 2-3 timmar längre tid än planerat, Col Entrelor tog även den längre tid på grund av vädret. Stoppet i Cogne var behövligt för att kicka igång kroppen igen. Med dubbla portioner pasta i magen och massage sover jag 1.5h, väldigt oroligt men ändå blundar jag till lite. Vi går ut från cogne ca 18.00 mot Donnas.

1096