Norge Maj 2010

Nu var tiden inne för att rikta bilen mot Joutenheimen i Norge och start med Galdhöpiggen 2469m. Denna gång skulle vi ta oss till Juvashytta och gå där ifrån över glaciären till toppen, fulla ryggsäckar som vanligt för att sova på toppen av berget. Ny upplevelse så varför inte rent av. Innan vi har kommit så långt startar bilfärden 02.00 var det tänkt men det blev något senare innan vi var klara och färden gick mot Arvika för att få oss en kaffe, dock var hela staden i dvala och nedstängd. Det dröjde ända till Kongsvinger innan vi fick i oss lite svart guld, en varm smörgås och en pratstund med glada norrmän.

Resan fortsatte ända upp för ett obligatoriskt stopp i Lom, en vacker stad i en fjällidyl. Åt lite mat och fotograferade den 700 år gamla träkyrkan tror jag den är med influenser av gamla asatron. Tanken var att vi skulle bege oss upp till Juvashytta och parkera bilen. En dam som tog emot Pent housebompenning tittade på oss och frågade ”Har ni sommardäck? Då kanske ni inte kommer upp”. Mycket riktigt hade hon rätt för halt var det påvägen upp med is och snö, det tog lite tid men upp kom vi till denna maistätiska fjällstation som är omringad med en jätte granitvägg. Vi packar ordning det vi skall ha med oss upp på turen och beger oss iväg med förhoppning att vädret skall lätta upp lite. Dock gör det inte det utan det är ganska dålig sikt över glaciären denna gång. Som tur är har jag gjort delar av den förut och Torbjörn tagit sig över hela vägen. Samtidigt som att vi hade himla fina spår att gå på från alla skidåkare. Vi tar oss upp till kammen rellativt fort och det är här nästan all höjd kommer, rellativit brant uppför men alrdig några problem. Det kan vara lite ”svajigt” ibland med full packning på ryggen som sovsäck, mat, lite kläder och ungefär fem kilo kamerautrustning. Så mitt humör kanske inte är på topp när vi väl kommer upp och inte har någon utsikt över vidderna. Föroppningen är att det skall lätta upp så än har jag inte gett upp för några fina bilder. När tältet är på plats kommer det upp två andra svenska som ser måttligt förvånade ut när vi slagit tält. Vi paratar lite och de beger sig ned igen och vi tar fram för matlagning. Värma vatten och frystorkat, känner igen denna kulinariska måltid på något sätt. Dock ar vi med lite korv, briost och rödvin. Varför inte helt enkelt, vi har gått lätta upp i vilket fall.

SoluppgångUnder natten sjunker temperaturen mellan 17 till 20 minusgrader och vinden tilltar något vilket gör att molnen försvinner. När vi vaknar så ligger molnbädden på 2000m ungefär och vi befinner oss i en av de vackraste soluppgångar som jag sett. Tar flertalet otroliga bilder innan vi packar helt ihop och beger oss ner mot bilen för att laga frukost. Tanken är att vi skall bege oss bort mot Krosbu och göra ett försök på Store Smörstabstind 2208m. Vi gör några stopp längsmed vägen vid ett hotell i Elvseter som var otroligt vacker och en utkikspunkt som åt söder visar magnifika toppar. Färdigpackade för avfärd blir vi lite efter 12, vi börjar gå upp mot fjället som reser sig långt bort i fjärran. Såhär i efterhand skulle jag tagit på mig mina snöskor vilket jag inte gjorde tyvärr. Till en början bär snön helt ok men inte mycket mer, destu högre upp vi kommer bär den bättre frånsett de partier som låg i skrå mot solen. För solen stekte idag och något fruktansvärt till och med. Solskyddsfaktor 30 räckte inte rent av, kanske smörjde in mig för lite är ett alternativ med. Inte mycket vind var det heller då vi gick på läsidor hela tiden och när det väl kom en lite pust känndes det otroligt skönt. Svetten sprutade hela tiden känndes det som. På höger sida hade vi otroligt vacker utsikt över glaciären och på vänster var det bergssidor som reste sig. Under vägen stannade vi med jämna mellanrum och pausade, tog några bilder och åt pistagenötter. Nötter är mycket bra turgodis då det är bra uppsättning i och pistagenötterna är lite salta.


Store Smörstabstind 2208Vi har funderingar på hur långt själva transporten är innan vi kommer till de verkliga höjdstigningarna och funderar på om detta skall gåvägen utan skidor. Som tur är kommer vi upp till ett krön och ser ruten framöver och för första gången känner jag att det här skall gå vägen. Tappar lite höjd sedan går det uppför och mer uppför till topps. Det är några sträckningar som är rellativit branta och framför allt ett parti där jag tar på mig mina stegjärn för att få lite extra grep. Även om det blir tyngre på fötterna kändes det som ett bra alternativ. Jag hade börjat bli lite seg i benen och kännde att jag ville få det där lilla extra. När det brantare partiet hade forseras snabbt så plockade jag av järnen och gick utan till toppen. Där vi har en vacker utsikt över kniven som ligger nedanför toppen som det är brant runt om. Längre bort i fjärran inkommer det tyngre grå moln mot tidigare och snabt också. Så vi beger oss ned för att ha bra sikt i branterna nedöver , så någon längre stund på toppen blir det tyvärr inte heller. Det tog ungefär fem timmar upp och fyra timmar ned. Det som hade hänt på vägen ned var att bärigheten i snön hade försvunnit så otroligt mycket energi försvann i varje steg. Tur att vi hade mer att äta påvägen ned än upp, vilket var lite enligt planen. Såhär i efterhand skulle jag nog tagit med lite mer vatten än två liter när det inte fanns något rinnande vatten längsmed vägen. För mina vader krampade lite lätt sista 30 minuterna mot slutet. Det var inte någon fara men inge behagligt heller.

När vi kommer till bilen så åkte vi längre ned i dalen för att parkera, slå tält och äta mat. Tyvärr drar vädret ihop sig till sämre på lördagen och det börjar regna så vi packade ihop och åkte hemöver istället. Bättre att ha två fina dagar som komms ihåg än den sista med regn. Något vidare kul är det heller inte att stå på fjället och inte se något samtidigt som man är blöt.
Vi hade planerat att göra ett frest på Store Ausbottntind via västra kammen. Men ingen hade gjort några anspråk till försök i år och vägen var fortfarande inte öppen enligt Kai. Så årets tripp till fjällen blev lyckat och vi kom troligen perfekt för snösmältningen hade inte börjat heller och det gav oss fina förhållanden denna gång. Nu smids nya drömmar och projekt för framtida turer. Vem vet vad det blir, listan har i alla fall blivit längre.

TEC 200Miles 2016

TEC 200 Miles skulle bli ett lopp, ett äventyr, en triumf utöver det vanliga. Jag skulle springa in på nytt distanspers på en platt och fin bana ute i Täbyskogen, det var liksom redan bokat och klart.

Karlstad 6 Timmars 2013

Årets utomhus 6timmars i Karlstad gick för första gången på Tingvallastadion som jag många gånger har tränat på senaste året. Så arenan känner jag väl till och hoppades på lite vind eftersom det kan blåsa bra i ena kortsidan om vinden ligger på. Veckan som var innan hade jag fått hygglig kontroll över pulsen igen även om den inte var i perfekt slag så var det fullt tillräckligt för att kunna springa loppet. Tyvärr hade min vänster baksida lår börjat att krångla till sig men vi fick till den hyggligt med stretching och massage från Evelina. Packning var ganska minimal, några bars, en gel, välling, salt, nötter och kläder i olika slag. Vädret skulle vara ostadigt enligt yr.no, 6-7 grader och regn så regnjacka, underställ åkte med. Valde ändå att ta shorts, tshirt och överdragsjacka som grundstomme. Mina Tecnica på fötterna som vi lyckades få till chippen på då det inte är någon snörning som fungerade. Reima fick en idee vi provade och det fungerade, vilken tur tänkte jag.

Elbrus 2008

Elbrus 2008

 

En långtida dröm har gått i uppfyllelse genom att bestiga ett högt berg där fysiska och mentala har satts på prov. Detta genom att den 22 juni 2008 stå högst upp på Mount Elbrus i Ryska bergskedjan Kakasus. Den majestätiska toppen över omnejden står 5642 meter över havet och är en gammal inaktiv vulkan. Resan började egentligen för ungefär 10 år sedan då jag började intressera och fascinera mig över berg. Då framför allt Everest och de allra högsta topparna, dock har bilden förändrats längs vägen men drömmen om en hög topp har fortfarande funnits där även om det har funnits fokusering på annat.

Kilterrängen 16k 2012

Något sen racerapport men nu kommer förra söndagens terränglopp i kil. Det är ett lopp jag tidigare har sprungit två gånger men då en längre sträcka på 25km. Nu mera går tävlingen senare på året och är 16km. Bansträckningen är näst intill lika stora delar så man har nytjat ömansmilen som är en teknisk sak att springa minst sagt. Mycket fortpassager, vatten och höjd. Så med andra ord ingen enkel pjäs att springa fort på så att säga. Jag kommer upp till kil i god tid eftersom vi inte fått på några vinterdäck än och det var minusgrader. Hämtar ut min nummerlapp och värmer upp kort för att få igång kroppen. Sista dagarna har jag känt mig oerhört seg och trött i kroppen, vilket oroar mig hur den ska idag reagera på fart. Jag gör så gått jag kan och springer för att ha kul tänker jag. Inga krav på tider eller något sånt utan en fin tuff tur i skogen.

TEC 50Miles Natt 2014

Resan för TEC 50 Miles natt startade egentligen förra årets upplaga av TEC då jag var skadad innan tävlingen och fick kliva av loppet pga en ond fot. Inför årets upplaga passade 50Miles bra i programmet med tanken på den återhämtning ett 100Miles lopp kan resultera.