Ursvik Ultra 75km 2011

En långtida dröm har precis gått i uppfyllelse genom mängder med träning, tävling och drömmande. Nu har jag äntligen genomfört Ursvik Ultra 75km och dessutom fått 2 poäng för UTMB (Ultra Trail du Mont Blanc). Den stora resan började för ungefär ett år sedan då jag trode att det skulle gå vägen att genomföra Ursvik för första gången men jag trampade snett i tuffa förhållanden och fick bryta till min stora besvikelse. Årets upplaga har jag framför allt mycket bättre träningsbakgrund än tidigare och framför allt mycket bättre rutin dessutom. Jag åker med tåget vid lunchtid från Karlstad på ett X2000,har dessutom lyxat till med en första klass biljett denna gång. Kostade inte många kronor mer så helt klart köpvärt. Passar på att ta mig en bit mat inne i Stockholm på PizzaHut där jag måste påstå att efterrätten hade mer mat än själva pizzan, så kan det vara ibland.

Väl ute i Ursvik när jag anländer till den klassiska marken vid Ursviksmotionsgård som loppet går i kring på Extrem Spåret. Det är ett tekniskt tufft spår med fruktansvärt mycket backar uppför och nedför. Starten går på elljusspår som är lättsprungna för att efter 3km vika av på mer tekniska stigar fram till ungefär 12km där det igen löper vid elljusspår. Själva bansträckningen innehåller 3 kraftiga motlöp uppför som både är branta och långa. Där emellan är det kuperat hela tiden så löpningen aldrig för en chans att återhämta sig. Årets upplaga såg ut att bli helt andra förutsättningar med några minusgrader i temperatur och delvis barmark och resterande var packade snö eller blank-is. Isen var lurig att springa på eftersom den var rätt blankpolerad.

När jag väl stod lite innan på startlinjen för en av årets stora utmaning så kände jag att det fanns mycket självförtroende lagt i ryggsäcken denna gång. Jag hade en annan taktik för tempo och så vidare i planeringarna. Tanken var att utgången skulle bli ganska lös och pulsen styra farten. Springer ca 5km och får stanna till och ta av mig ett lager kläder, lite orutinerat att klä på för varmt. Detta tog någon minut att få ordning på och sen jaga ikapp med dem jag sprang och pratade med. Det tog inte lång tid att komma ikapp. Jag gjorde en rask backe utan att dra på mig puls och tryckte på lite mer nedför så var jag ikapp igen. Jag tycker att det är ganska skönt att hålla farthållningen när det är mörkt för att enklare kunna hålla egen linje hela tiden. Eftersom det inte blåser eller är plant känns det som att det är energisparande istället för att ligga i rygg. Första varvet löper på enligt mina förhoppningar och pulsen stabiliserar sig på en bra nivå. Vid första varvning strular min sportident pinne lite så att jag får stämpla om. Samtidigt som jag mest rycker med några saker för att fortsätta, då mn rygga är laddad med åtminstone 2 stycken varm med förhoppning 3 varv.

Andra varvet går ungefär i samma tempo som det första kändes det som. Samtidigt som att jag börjar äta lite bars och framför allt dricka lite mer än tidigare. Det kändes som att vätskedipon började sjunka något och framför allt började huvudet säga att jag var sömnig. Mot växlingen av andra varvet jag någon stans tappat min sportident pinne vilket är mindre bra då det brukar innebära avgifter för att införskaffa en ny. En kostsam historia på 500SEK. Mindre bra avslutning på andra varvet helt enkelt, samtidigt som att vätskan fylls på i systemet, dricker lite sportdryck och äter banan. Som avslutning lämnar jag av min överflödiga underställströja som bara varit barlast eftersom den var för varm.

Springer ikapp de som jag hade sprungit med en stund och fortsätter i likvärdigt tempo som tidigare. Deras tempo var bra tyckte jag och det är alltid lite roligare att springa prata lite under tiden. Loppet blir inte lika långt då tycker jag. Vi springer på och det börjar ljusna samtidigt som min lampa börjar att vissna. Under 3:e varvet har jag haft en lite svacka, det var aldrig någon fara utan den var var där och åtgärdades med lite gel. Det brukar göra susen som vanligt och mycket riktigt denna gång med. Mot varvning händer det ofattbara att en deltagare i loppet finner en sportident pinne som visar sig vara den jag tappat varvet innan. Samma procedur som tidigare varv med lite ny vätska och käk sen vidare till mina prylar för att addera lite salt i systemet. Förra racet lärde jag mig en sak och det var att upprätthålla saltbalansen mycket bättre än tidigare så en resorb intogs. Om det var gott vill jag inte påstå att äta den oupplöst dock effektivt. Tar på lite musik eftersom de andra att tutat på lite och ryckte ifrån vilket passade bra med hårdrockslyssnade.

Fjärde varvet tullar på med svag pannlampa som troligt vis byttes bort efter 4:e varvet och inte tredje. Det är lite suddigt minne såhär efter loppet om den detaljen. Löpningen flyter på hyggligt på plattare sessionerna och backarna börjar allt mer bli jobbigare även att gå. Det känns som att tempot dessutom har ökat något på platta sessioner och en känsla av att jag kommer greja loppet börjar att infinna sig.

Sista varvning joinar jag en annan löpare som har varit längre fram tidigare och vi springer och pratar längsmed vägen. Hjälps åt för att ta oss igenom loppet på bästa sätt. Backarna har gått från trögt till mycket tröga och det blir några extrasteg med gång mellan varven för att få ner pulsen och att återhämta mig. För första gången slår jag på tidtagningen i klockan för att estimera en sluttid och ser det finns möjligheter att knäcka 9 timmars vallen om lite fräsande görs. Det är alltid svårt att motstå lite fräsande mot slutet och vad gör det att ta ut sig fullt. Nu tyckte jag att det var ganska svårt att verkligen kräma fullt men jag gjorde så gott det gick helt enkelt. Krampade en del i ljumskarna uppför som hindrade att ta ut steget utav det lilla som fanns kvar att ta ut. Trycker på så mycket kroppen förmår över ispolerade elljusspår och nu började de bli hala av solen och spurtar in i mål på 8h55m41s och snittade på 150 i puls under loppet samt att farten hamnade på 7:12 snitt per kilometer.

Såhär i efterhand har jag funderat och analyserat loppet om det finns saker att ändra på men det är svårt att finna några större saker i upplägget. Klädseln är en men inte en jättestor sak. Kanske vågat trycka till mer fart i lättare partier fast det är väldigt svårt att säga om det hade blivit en snabbare tid mot slutet. Just nu känns det som att jag måste träna upp rappheten uppför vid rask gång. Eventuellt bygga upp mycket mer resistans uppför framöver så det går att forcera fler backar utan att göra ända på för mycket energi. Som slutsummering är jag väldigt nöjd med att ha genomfört detta lopp då det är det jobbigaste och mest energikrävande jag hittills gjort, dessutom känna mig hyggligt fräsch efteråt även om kroppen känns att den finns där.

 

{iframe width="465" height="548" frameborder="0" src="http://connect.garmin.com:80/activity/embed/75933429"}{/iframe}</p>"

Ursvik Ultra 75km 2010

Länge har sidan varit mer eller mindre uppdaterad av senaste händelserna. Detta skall det dock bli ändring på framöver har jag tänkt mig. Senaste som hänt är att jag har uppdaterat layouten och fyllt på med nya bilder i galleriet.

Under vintern har jag tagit mig an ett stort projekt att träna mot och det har varit Ursvik Ultra 75km. Ett löplopp som gick av stapeln mellan 27 och 28 mars på natten, med start midnatt. Det är ett varvlopp på Ursviks extremspår som det heter på 15km med 5 varv. Denna gång gick det inte riktigt som det var tänkt utan jag fick bryta loppet efter 45km tyvärr.

Föret var av snömodd runt hela spåret vilket gjorde att för mycket sladdande och snetrampande med fötterna skapade irritation i fotlederna. Detta var mindre kul för redan efter 15km var min högerfot irriterad och det blev allt värre fram till 38km då jag trode det hade släppt men i ett kort ögonblick tappade jag koncentrationen i en uppförsbacke och trampade snett. Detta gjorde att jag avbröt loppet vid varvning så att inte fötterna fick ta mer stryk än de redan hade gjort. Bättre att inte skada sig och förstöra sässongen som kommer för loppet kommer fler gånger och tuffare förhållanden är svårt att få. Regn hela natten och snömodd var ingen lätt match att springa i. Jag stannade på 5h46m vid 45km, det vill säga tuff bansträckning och tunglöpt före.

 

Får se vad som blir nästkommande projekt framöver, redan lite sugen att springa Munkastigens trailrun igen. Vi får se vad som händer men den hänger löst i luften just nu för mersmak har jag fått.

 

{iframe width="465" height="548" frameborder="0" src="http://connect.garmin.com:80/activity/embed/28333592"}{/iframe}

Norge Maj 2010

Nu var tiden inne för att rikta bilen mot Joutenheimen i Norge och start med Galdhöpiggen 2469m. Denna gång skulle vi ta oss till Juvashytta och gå där ifrån över glaciären till toppen, fulla ryggsäckar som vanligt för att sova på toppen av berget. Ny upplevelse så varför inte rent av. Innan vi har kommit så långt startar bilfärden 02.00 var det tänkt men det blev något senare innan vi var klara och färden gick mot Arvika för att få oss en kaffe, dock var hela staden i dvala och nedstängd. Det dröjde ända till Kongsvinger innan vi fick i oss lite svart guld, en varm smörgås och en pratstund med glada norrmän.

Resan fortsatte ända upp för ett obligatoriskt stopp i Lom, en vacker stad i en fjällidyl. Åt lite mat och fotograferade den 700 år gamla träkyrkan tror jag den är med influenser av gamla asatron. Tanken var att vi skulle bege oss upp till Juvashytta och parkera bilen. En dam som tog emot Pent housebompenning tittade på oss och frågade ”Har ni sommardäck? Då kanske ni inte kommer upp”. Mycket riktigt hade hon rätt för halt var det påvägen upp med is och snö, det tog lite tid men upp kom vi till denna maistätiska fjällstation som är omringad med en jätte granitvägg. Vi packar ordning det vi skall ha med oss upp på turen och beger oss iväg med förhoppning att vädret skall lätta upp lite. Dock gör det inte det utan det är ganska dålig sikt över glaciären denna gång. Som tur är har jag gjort delar av den förut och Torbjörn tagit sig över hela vägen. Samtidigt som att vi hade himla fina spår att gå på från alla skidåkare. Vi tar oss upp till kammen rellativt fort och det är här nästan all höjd kommer, rellativit brant uppför men alrdig några problem. Det kan vara lite ”svajigt” ibland med full packning på ryggen som sovsäck, mat, lite kläder och ungefär fem kilo kamerautrustning. Så mitt humör kanske inte är på topp när vi väl kommer upp och inte har någon utsikt över vidderna. Föroppningen är att det skall lätta upp så än har jag inte gett upp för några fina bilder. När tältet är på plats kommer det upp två andra svenska som ser måttligt förvånade ut när vi slagit tält. Vi paratar lite och de beger sig ned igen och vi tar fram för matlagning. Värma vatten och frystorkat, känner igen denna kulinariska måltid på något sätt. Dock ar vi med lite korv, briost och rödvin. Varför inte helt enkelt, vi har gått lätta upp i vilket fall.

SoluppgångUnder natten sjunker temperaturen mellan 17 till 20 minusgrader och vinden tilltar något vilket gör att molnen försvinner. När vi vaknar så ligger molnbädden på 2000m ungefär och vi befinner oss i en av de vackraste soluppgångar som jag sett. Tar flertalet otroliga bilder innan vi packar helt ihop och beger oss ner mot bilen för att laga frukost. Tanken är att vi skall bege oss bort mot Krosbu och göra ett försök på Store Smörstabstind 2208m. Vi gör några stopp längsmed vägen vid ett hotell i Elvseter som var otroligt vacker och en utkikspunkt som åt söder visar magnifika toppar. Färdigpackade för avfärd blir vi lite efter 12, vi börjar gå upp mot fjället som reser sig långt bort i fjärran. Såhär i efterhand skulle jag tagit på mig mina snöskor vilket jag inte gjorde tyvärr. Till en början bär snön helt ok men inte mycket mer, destu högre upp vi kommer bär den bättre frånsett de partier som låg i skrå mot solen. För solen stekte idag och något fruktansvärt till och med. Solskyddsfaktor 30 räckte inte rent av, kanske smörjde in mig för lite är ett alternativ med. Inte mycket vind var det heller då vi gick på läsidor hela tiden och när det väl kom en lite pust känndes det otroligt skönt. Svetten sprutade hela tiden känndes det som. På höger sida hade vi otroligt vacker utsikt över glaciären och på vänster var det bergssidor som reste sig. Under vägen stannade vi med jämna mellanrum och pausade, tog några bilder och åt pistagenötter. Nötter är mycket bra turgodis då det är bra uppsättning i och pistagenötterna är lite salta.


Store Smörstabstind 2208Vi har funderingar på hur långt själva transporten är innan vi kommer till de verkliga höjdstigningarna och funderar på om detta skall gåvägen utan skidor. Som tur är kommer vi upp till ett krön och ser ruten framöver och för första gången känner jag att det här skall gå vägen. Tappar lite höjd sedan går det uppför och mer uppför till topps. Det är några sträckningar som är rellativit branta och framför allt ett parti där jag tar på mig mina stegjärn för att få lite extra grep. Även om det blir tyngre på fötterna kändes det som ett bra alternativ. Jag hade börjat bli lite seg i benen och kännde att jag ville få det där lilla extra. När det brantare partiet hade forseras snabbt så plockade jag av järnen och gick utan till toppen. Där vi har en vacker utsikt över kniven som ligger nedanför toppen som det är brant runt om. Längre bort i fjärran inkommer det tyngre grå moln mot tidigare och snabt också. Så vi beger oss ned för att ha bra sikt i branterna nedöver , så någon längre stund på toppen blir det tyvärr inte heller. Det tog ungefär fem timmar upp och fyra timmar ned. Det som hade hänt på vägen ned var att bärigheten i snön hade försvunnit så otroligt mycket energi försvann i varje steg. Tur att vi hade mer att äta påvägen ned än upp, vilket var lite enligt planen. Såhär i efterhand skulle jag nog tagit med lite mer vatten än två liter när det inte fanns något rinnande vatten längsmed vägen. För mina vader krampade lite lätt sista 30 minuterna mot slutet. Det var inte någon fara men inge behagligt heller.

När vi kommer till bilen så åkte vi längre ned i dalen för att parkera, slå tält och äta mat. Tyvärr drar vädret ihop sig till sämre på lördagen och det börjar regna så vi packade ihop och åkte hemöver istället. Bättre att ha två fina dagar som komms ihåg än den sista med regn. Något vidare kul är det heller inte att stå på fjället och inte se något samtidigt som man är blöt.
Vi hade planerat att göra ett frest på Store Ausbottntind via västra kammen. Men ingen hade gjort några anspråk till försök i år och vägen var fortfarande inte öppen enligt Kai. Så årets tripp till fjällen blev lyckat och vi kom troligen perfekt för snösmältningen hade inte börjat heller och det gav oss fina förhållanden denna gång. Nu smids nya drömmar och projekt för framtida turer. Vem vet vad det blir, listan har i alla fall blivit längre.

Jättelångt 68km Terräng 2010

Ultralopp i terrängen skulle det bli kring skogarna mellan Norrtälje och Grisslehamn den 19 juni 2010 med start 10.30 i strålande solsken. Det var ett 40-tal löpare på startlinjen som till en början var i kortage genom Norrtälje i lagom fart på asfalt. Vi sprang ungefär 3km innan det blev fri fart och skogen kom med stigar. Farten ökade något men jag höll mig kall så gott det gick och följde mitt eget tempo istället för att haka på täten. Springer messtadels på flytet i kroppen istället på klockan för att inte stressa på. Uppladningen inför detta lopp var sådär sista dagarna då en intervju sprack och mentala balansen kom i kraftig svajning istället för att känna både tryck i kroppen och hunger var jag mest blank. Därför fick flytet styra istället för att eventuellt kunna pressa på.

Första milen har jag sällskap av två stycken andra löpare sedan gör jag ett kort stopp och springer själv till ungefär 20km då jag kommer ikapp Jörgen Från Kristinehamn och tar följe i ca 3km. På andra vätskekontrollen gör jag ett snabbt stopp och tar ikapp täten nämligen därför kom jag ikapp. Dock håller Jörgen för hög fart för min del så jag släpper hans tempo och fortsätter i mitt i ensam majestät resterande loppet till mål.

Jag matar på så gott det går och har lite problem med värmen stundtals över vindstilla fälten kring 30km, men det är inte mycket att göra mer än att dricka. Trycker in en gell i förhoppning att kroppen skall bli lite piggare. Funderingarna ligger på ifall jag gått ut för hårt i början. Jag gjorde en liten chansning och höll 5.30 tempo den första tredjedelen och försöker hålla det så länge som möjligt. Vid 40km kommer man till en kanal som vi springer vid, otroligt vackert landskap och skönt att se lite folk när jag varit själv i skogen. Mycket fiskare längs kanterna som njuter av det vackra vädret och vem vet kanske ena och annan Aborre. Vid 40km ganska precis kliver jag över ett träd och då kommer det som inte får hända, jag får brutal kramp i höger hamstring och har ett rent helsike att få ut skiten. Bara få lite fäste i marken och dra ut muskeln. Inte skönt men sant, inget annat val har jag heller än att tömma nästan hela vätskepåsen. Jat har troligen druckit för lite i inledningen av loppet och tappat förmycket salt under vägen. Benet blir lite bättre men jumskarna och vaderna hugger om vart annat samma sak som låren. Jag sprang och mest hoppades att det inte skulle smälla till igen vilket jag hade tur av att det inte gjorde.

Sista stora vätskestoppet låg kring 50km och jag tog god tid på mig och drack en hel del vätska, åt lite, pratade och självklart fyllde på ryggan igen som hade sinat. Här kommer det ikapp 2 stycken damer jag joinade en stund men kroppen kunde inte mäkta med tempot vilket gjorde att jag sprang i mitt tempo, långt kvar tänkte jag. För att åter igen komma ikapp en av damerna senare vid 55km som sprungit fel som åter igen hamnade fel vilket jag även gjort. Vi följer en grusväg och kommer till en sörre väg. Detta tarr onödigt med tid och jag orkar inte springa 1.5km tillbaka så istället tar jag fram kartan och GPSen i telefon och springer rätt på leden istället. Någon större sträck vinst blir det inte, heller inte någon förlust mer än tiden som det tog att komma på att jag har GPS i telefonen. Litet missöde som kan hända när man är ouppmärksam.

Inne på leden får jag allt mer problem med routfindingen för jag börjar bli ganska trött vid det här laget och framför allt kommer det ett parti med obanad terräng som jag har stora problem med så jag får gå istället. Samma sak gäller sista 10km av loppet med mycket texnisk terräng så jag prioriterar fotplaceringar och springer fel om vart annat. Tillslut måste jag stanna vid varje vägskäl för att se var jag skall ta vägen. Det är väll ett tecken på att energin tagit slut och jag borde trycka i mig mer energi. Fast sista 2km tycker jag det är onödigt och tar mig i mål på 7h15m med ett snitt på 6.21 ungefär. Tyvärr dog klockan efter 7 timmar så min fenomenala spurt som var obefintlig finns inte med. Placeringen blev nummer 11 och som helhet är jag ganska nöjd med förutsättningarna som var sista dagarna. Fysiskt var jag i bra slag men inte mentalt och då är det svårt att prestera maximalt. Det jag framför allt kommer att plocka med från detta lopp är att första halvan kräver mer vätska i värmen som var och äta salttillskott för att undvika eventuella kramper. Tempoupplägget varr helt okej. Kanske gå ut lite lösare för att få ett mer jämnt flyt hela vägen än att falla på slutet.

Det kommer säkerligen bli fler långa lopp framöver eftersom det avskräckte inte utan gav mersmak.

{iframe width="465" height="548" frameborder="0"src="http://connect.garmin.com:80/activity/embed/38077637"}{/iframe}

TEC 200Miles 2016

TEC 200 Miles skulle bli ett lopp, ett äventyr, en triumf utöver det vanliga. Jag skulle springa in på nytt distanspers på en platt och fin bana ute i Täbyskogen, det var liksom redan bokat och klart.

Bislett 24h Indoor Challange 2011

run banner

(Bislett 24h Indoor Challange 2011 bild tagen vid 15min kvar och jag pressar med hela pannbenet och lite där till.)

Länge har en dröm varit att genomföra en dygnstävling i någon form. Det kom via ett program från en RAID tävling i Nya Zealand inom multisporten. Vilken sport/gren har igentligen inte spelat någon större roll utan det kanske mer har varit självaste utmaningen i sig som har lockat. Eftersom jag är hookad på Ultralöpning just för tillfället och känner att jag har mycket att lära på de längre distanserna och loppen hade jag den inställningen för 24timmars löpningen på Bislett. Där med inte så värst mycket av höga målsättningar och så vidare även om det fanns några stolpar att följa.

  1. Genomförande
  2. Längd pers (hade 75k innan som längsta distans.)
  3. Tids pers (hade 9 timmar löpning innan)
  4. 100M/180k/200k

De tre första målsättningarna var kanske var mer självklarheter än ogenomförbara målsättningar. Nu vill jag komma över 100M visserligen och hade trott att 160-180km skulle kunna vara realistiskt att klara av med dagens orutin och bakgrund. Samtidigt som det inte var hela värden om det inte skulle bli som tänkt.

Första som hände när vi kom till Oslo var att de hade missat min bokning på hotellet, som tur var hade de ett rum kvar för mig och Evelina som är min support av och till under helgen. Vi vilade lite och sen gick vi upp och kollade till hur det såg ut på Bislett innan lite kinamat.

Hotellfrukosten var himla bra och allt jag hade hoppats på fanns på bordet för avnjutning. Staten gick klockan 10.00 vilket var en idealisk tidpunkt för min del eftersom frukosten hamnade lagom tidpunkt inför loppet och det blir inte så många timmar kvar efter småtimmarna.

Fösrsta maran gick av bara farten och kroppen gick lätt, även om jag pulsmässigt var tvungen att ligga betydligt högre än jag normalt får göra utomhus. Korridoren upplevde jag som mycket var , torr luft och syrefattig de första 18-10 timmarna rent av. Detta märkte jag även av pulsmässigt som tvingade mig till att stanna av vid ca 90-95km. Jag började helt enkelt bli trött i låren och de syrade på, så jag satt mig ner och vilade, åt, drack och justerade lite saker som byte av tröja. Knöt om foten för kanske 8 gången. Redan efter 40km fick jag ett konstigt tryck över foten jag inte fått innan som gjorde ohyggligt ont. Dock slapp jag skobyte och ömheten försvann. Om det var justeringen med tejp som gjorde saken kring 50km eller att jag knutit för hårt vet jag inte.

Det gick av och till denna ömhet under hela natten om inte annat. När många deltagare började stanna/bryta/vila efter 12 timmar gick temperaturen enr markant vilket bara var skönt enligt min mening. Vofflorna vid 19.00 smakade fruktansvärt gott som var en av målbilderna.

100km avverkade jag på ca 12h30minuter exakt vet jag inte riktigt just nu, sen började det gå allt mer trögt och jag fick gå mer och mer. En av anledningarna var att jag mådde ganska illa och hade magkramper. Tillslut tog jag beslutet att sätta mig ner någon gång under natten för att stabilisera magen. Fick värdefulla tips av rutinerade löpare och fick igång kroppen igen. Hag började gå ett varv och springa ett varv. Under gåvarvet försökte jag äta lite och dricka varje gång. Vissa springvarv blev 2, 3 och fyra varv. För kommer stimmet så är det bara att utnyttja det helt enkelt. Försökte ta en mil åt gången för att ha kortare målbilder.

Efter en längre paus vid 15-17 timmar någon stans började jag gå en längre stund. Benen kom igång oc h det gick att löpa på bra för att åter igen få magknip vilket resulterade till att jag gick igen. Ser att det finns en möjlighet att kliva över 140km vilket skulle vara kul även om jag ville över 160km. jag och Sandra går vi den här tidpunkten och tjatar lite, hon har då kraftiga blåsbildningar på fötterna. Unnar mig en längre paus vid 140k och får lite ompyssling av Evelina och Fredrik som kommit för att se de sista timmarna. Jag lägger mig på golvet med fötterna högt för 10 min vila, Evelina masserar huvudet och Fredrik spelar tydligen fågelkvitter på telefonen. Vad vet jag somnade som en stock i 5 min sen var jag i skorna igen på 7 minuter för sista 1h20m. jag ser att det kan finans en liten möjlighet att klämma mig över 150k om kroppen kommer igång igen. Ett läge som jag kanske tycker mer om än allt annat på lopp. Pulsen kan jag skjuta i höjden hur mycket jag vill. Jag börjar försöka komma igång med något som kallas ett löpsteg men ser ut som annat. Sträcker ut lite mer och mer för att helt plötslig känna att det släpper och inte ens gör ont eller är stelt. Farten kommer med besked minst sagt. Försöker hålla ner pulsen eftersom det är en timme kvar men det skiter sig utan jag slår på fulla spjäll och försöker mosa så mycket jag bara orkar. Känns som jag flyger fram bland alla tappra krigare även om de också har ökat farten för sista timmen. Alla vill ju klämma ur det sista som går att få ur.

Publiken börjar ropa mitt namn, speakern hejar på varje gång jag varvar, supportrarna gör lika dant och alla löpare. En himla skön och behövligt känsla för att inte stupa rakt ner på golvet utan jag försöker bara mosa upp pulsen över 170 slag så mycket jag orkar och förmår. När det är 15 min kvar knäcker jag 150km för att sluta med 154,166m.

Som summering tycker jag att resultatet blev av den goda valören även om det inte blev över 100M vilket hade varit mycket roligt. Jag fick med mig mycket idéer och inspiration av loppet även om det stundtals var mycket motigt och jobbigt så var humöret hela tiden på topp. Blir det fler 24timmars lopp i framtiden alternativt riktigt långa lopp har jag fått minst sagt bra kunskap om hur kroppen fungerar på dessa prövningar. Dessutom hur värme går att hanteras för att dels kyla ned kroppen och saltbalanser. Helt klart en otroligt kul helg i Oslo som har gått i löpningens tecken och träffat gamla och nya vänner. Samtidigt som jag får tacka all suport längsmed vägen.

 

{rokbox album=|Bislett 24h Indoor Challange 2011|}images/stories/article2011/nov/bislett24h/*{/rokbox}