Jättelångt 2012

jattelanget bannerÅrets resa inför Jättelångt började egentligen redan i januari med ett målmedvetenhet, hårt slit och otroligt många timmar i skorna. Där det fanns både otroligt fina pass men även pliktskyldiga mindre kul pass dessutom. Som min eviga support Evelina som få se mycket runt om, skogen i Laxå, korridorer i Bislett och nu fina skogar i Roslagen. Vi åker upp tidigt på fredagen för att slippa stressa, när vi checkat in på Norrtälje bed & breakfast, åker vi snabbt ut och fika lite med Daniel Becker, trevligt möte utanför träningskläder och tävlingar. Det blir mycket snack om loppet, hans första och mitt tredje. Det blir en helt klart perfekt avslappnad uppladdning med kinamat på kvällen, tv tittande och ordningsställande av mina saker. Vädret skulle bli svalt kring 9 grader och regn. Dessutom duktigt blött i skogen enligt rapporter, det vill säga perfekt väder enligt mig.

Klockan ringer revälj 0640 för frukost, ytterligare en löpare är uppe med tuppen och käkar. Jag hade kompletterat med lite grövre bröd efter inventeringen dagen innan så att inte hungern skulle slå in innan starten. Dessutom skulle en banan ätas så sent inpå som möjligt i Grisslehamn. Vi packar oss in i bilen, Becker möter upp och är en mänsklig GPS så slapp vi det kronglet att hitta. Väl i Grisslehamn regnar det så överdragsjackan får bli på i starten tänker jag. Kändes lite kallt i shorts och en tshirt, samt långstrumpa. Är all set för start? Sista dagarna hade jag haft en nervös känsla inför loppet hur fort jag skulle kunna springa, jag hade inte en tydlig plan ed mitt upplägg om jag skulle chansa eller safea. Det slutade att jag chansar och går för sub6 var tanken. När starten gick blev det ett sedvanligt jubel på alla 85 deltagare som dessutom hade väldigt många debutanter för ultradistans med sig. Inspirerande helt klart att fler får upptäcka denna underbara känsla att springa riktigt riktigt långt, pressa sina personliga gränser. Tempot i början blir inte så högt men snabbt hamnar jag med uppe i tätklungan som är mellan 7-12 personer. De minskar något längre in i loppet för att öka igen med jämna mellanrum beroende på hur terrängen såg ut. I skogen var det otroligt blött och halt i mina vanliga asfaltsskor och det kändes som att det var mer sten och rötter än tidigare år. En känsla när man inte känner riktigt att greppet sitter som det ska i sulorna i regel.

Stämningen första biten var avslappnad och vi sprang mest och snackade, hittade väldigt bra på leden, visserligen var vi ganska många som hjälptes åt, några med karta dessutom. Den vackra klippassagen vid Ålandshav var hala och mycket luriga. Vilket gjorde att det inte fanns andra alternativ än att gå över dessa. Ändå lyckades jag vurpa ner i mossan. Tur nog gick det bra och jag blev mes blöt. Inne på stigarna var det lera över allt och blött så att vissa spångar låg under vatten. Ett riktigt trail lopp med andra ord, det syntes på vita strumpor och skor. Lagom innan andra vätskan som är en liten större sådan hade tempot höjts markant och fältet sträcktes ut. Jag låg fortfarande med där uppe samtidigt som snittet sjönk allt mer. Snabb paus med att ta lite vatten, bar och en jordgubbe. Sen var det bara påt igen. Stoppet tog inte lång tid utan full fokus framåt. Nu blir det som rena autobahn mot tidigare, fina stigar och lättsprunget. Det märktes på tempot som snabbt hamnade mellan 4:35-4:40 i långa perioder längsmed kanalen vidare ut på asfalten. Jag känner att benen är hur starka som helst och att jag hela tiden får bromsa för att inte öka farten för mycket.

Tar in på en grusväg för att få tugga fina miljöer med grus igen, vägen är mjuk och suger lite i varje steg. Vi ligger på lagom fart fram till tredje vätskan som blir ett längre stopp för min del. Mitt vatten är nästan slut och jag måste fylla på, tar även en gel och salt. Vidare iväg och det har blivit en lucka på de jag sprungit med så lite musik kommer på i lurarna. Ringer evelina och hon är på plats vid nästa kontroll redan. B

Benen är starka och humöret på topp, lagom fram till vätskan har mitt tempo ökat och totalsnittet sunkigt så jag är med riktpunkt på 5:50 om det ska hålla ända in. Lite innan kontrollen träffar vi på fantomen i skogen som delar ut djungelvrål, får tag i en och tuggar bort saltet och spottar ut resten. Fick lite smak utav det och det räckte. Vid kontrollen skulle jag egentligen fyllt på med carbs och tagit en gel. Det blev en bar och sal, kan ha kostat mig dyrt längre fram. Det kändes så bra att jag drog på snabbt igen för att inte tappa täten, placeringen var 4 vid kontrollen, dessutom tätt mellan 2 till 5. Jag upptäcker snabbt att tempot är lite för högt över lättlöpta partier på de tre andra så jag måste släppa lite. Lite innan vi kommer ut till idrottsplatsen märker jag att jag yr i huvudet, börjar se suddigt och dessutom dubbelt. "helvete" tänker jag, snabt av med ryggan, gel, salt vatten och även tugga bar och mer vatten. Gick några meter och allt kändes bra igen och jag kunde springa på igen. Jag tar ner tempot lite för att inte spränga mig men kroppen känns stummare än tidigare. Energin börjar kanske ta slut. Nästa vätska kommer och jag finner kola och chips, sen iväg igen. Ser även tidigare ledaren gå och prata i telefonen, stannar och går med några meter för att se så allt är bra med honom. Skada i foten är orsaken för honom, tråkigt såklart och jag springer vidare. Min ergibrist ger mer och mer tecken i småkramp, dessutom hugger det i baksida höger lår. I med dubbel saltkapsel och vatten i mängder. Nu fungerar det igen och en medlöpare kommer upp och undrar hur det är. Lite kramp säger jag och vi ta följe igen fram till norrtälje skogen där jag är lite snabbare inne i skogen än honom. Sista 5km är långa och sega, benen är jättetrötta och magen krampar om vart annat. Jag tappar totalt 2 plaseringar sista biten in i mål. Måste dessutom stanna och stå still när magen moler något överjävligt ca tre fyra gånger. Sista metrarna in från sjukhuset och in i mål är en ren fröjd. Speakern kristina läser upp lite meriter och publiken jublar. Målgång plus två steg sen ligger jag ner på marken och orkar bara inte röra mig. Benet krampar och jag är helt slut för ett ögonblick.

Sjukvårdare kommer fram med en filt och jag tar mig till stora grillbuffen med halomi det är ju alltid lite synd när jag aldrig nästan kan äta efter ett lopp. Framför allt inte när det bjuds till med potatissallad, halomi och korv. Jag äter det som går, dricker en hel del vatten för att komma igång igen. Snackar med löpare och arrangörer som kommer in allt eftersom. Är jag nöjd med mitt lopp? Ja minst sagt överträffat mig själv igen med 6:11:37 enligt min klocka vilket är ett sänkning med 1h05m från 2010 års lopp. Det är som en hel ny nivå som kommit senaste tiden. Även om terrängen var tuffare än normalt, även grusvägarna lite mjukare. Samtidigt som att jag måste lägga fram en stor eloge till dessa fantastiska arrangörer som år efter år förbättrar och gör förutsättningen för oss i skogen fantastisk. Kommer jag tillbaka ett fjärde år? Kan troligen ha svårt att hålla mig borta så att säga för Roslagsleden och jättelångt är något speciellt tycker jag.

 

2015: Tor des Geants - Sektion 5: Gressoney -> Valtournenche

Starten ur Gressoney är lätt, platt och fin, löpbar om man vill det men vi väljer at starta lugnt och bara nöta på.

2015: Tor des Geants - Sektion 1 Courmayeur -> Valgrisenche

Tor des geants skulle bli årets stora projekt där jag skulle leverera allt vad kroppen förmådde.

2015: Tor des Geants - Sektion 4 Donnas -> Gressoney

Stoppet i donas blev ytterst kort, vi gjorde det som skulle göras som fixa fötter, gå på toan (hål i golvet vilket inte är skönt på stela ben), packade i väskan med förnödenheter, åt blaskig pasta som inte smakade något alls. Sen iväg mot fjället, vädret såg ut att äntligen bli riktigt bra under dagen med sol och värme.

 

2013 UTMB - PTL del 3 Finisher

Sista delen från Morgex till Chamonix, från 188km till 300km och 15600 till 24000 höjdmeter. En ettap som sate andra saker på prov än bara löpning.

2015: Tor des Geants - Sektion 3 Cogne -> Donnas

Plannen är enkel att vi skall återhämta benen till Donnas, äta bra med energi under natten. Sträckan mellan Cogne och Donnas är troligen den enklaste på hela loppet även om den innehåller en hel del höjdmeter är den relativt oteknisk och det går att spara mycket tid här om benen skulle vilja det.