Vi lämnar Champex efter mat och sömn, detta år duschade vi inte då det var lite tidigt och någon dropbag hade vi inte där utan senare in i loppet.

Maten gick ganska fort  och vi hade en hålltid att passa som vi kommit överens om inför stoppet. Sen var det fri disponering så att säga även om vi var väldigt synkade i momenten. Det tog inte många sekunder att somna, detta var ett tidigt stopp för sömn som vi normalt inte brukar göra. Dock så var vi alla tre behov av detta, vi hade diskuterat om saken men från början lutade det åt att köra på till bonatti senare men troligen har magsjukan påverkat oss till det negativa och vi var sömniga. Tanken var att vi inte skulle pressa ur oss som under 2016 då vi endast sov 6 timmar under hela loppet. Utan vi skulle satsa på lite längre sömn stopp för att få ökad status. Man blir oerhört stark av sömnen men inte för länge det hinns inte med tyvärr. När vi kilade iväg från Champex kommer jag inte ihåg men det var under natten någon gång. Stoppet var i lite mer än 2 timmar då vi sov mestadels av denna tid.

Ut ur Champex var navigeringen lätt, lite tillbaka för att komma in på tracken sen ut i skogen mot La Foley som UTMB och CCC passerar. Dock såg det ut på papper att vara busenkelt men ett par felspringningar gjorde vi då det var mycket stigar i skogen.  För att ta oss ner i dalen sen en klättring upp på motstående sida av dalen för att komma nästan ända upp på kammen sen ner igen över grässluttning och stigar till La Foley där vi tog ett kort stopp på ett av hotellen för en frukost och kaffe, klockan är tidig morgon. Planen var från början att ha sprungit denna sträcka men de inledande problemen gjorde att planen fått revideras utan vi rask knatade istället för att konservera energi och komma tillbaka.

En stor faktor i dessa långa lopp är att ha bra kontroll över energinivåer, sömnen och vätska. Bergen är naturligtvis bra att ha koll över banan men den är lite som den är, ingen energi inga berg så lätt är saken och banan har man läst på innan i stort och läser av den hela tiden dessutom. Fördelen för oss var att vi hade varit i många av områdena och visste vad som skulle vänta oss. Flera passager hade någon av oss gjort tidigare dessutom, kanske inte just denna varian men varit på platsen.

Om vi pratar om energi för min del hade jag baserat den mycket på nötter denna gång. Energiåtgången är abnorm för att vara tämligen svår att balansera upp då loppet är osupportat och har få platser där det går att fylla på med energi. Således behöver man bära med sig det som ska med. Om vi kalkylerar lite på en energiåtgång så rör det sig om mer än 10000kcal per dygn för min del. Säg att vi förbrukar lågt räknat 400kcal per timme nu tror jag att den kan ligga lite högre men vi räknar lågt. 24x400=9600kcal sen lägger vi på den normala ämnesomsättningen som för min del är 4600kcal då jar har en väldigt hög ämnesomsättning och tagit fram denna via kost analyser en gång i tiden. Summa summarum 15200kcal per dygn är förbrukningen, räknar vi på 300kcal i timmen landar vi på 11800kcal. Hur som helst så är det en ekvation som är svår att få till helt enkelt och genom detta resonemang så har jag valt ut produkter för att få maximalt med energi på så lite gram som möjligt.

Grunduppsättning 2kg energi
Nötter 500g ca 3500kcal
Nötcreme 15st ca 1500kcal
Bars 3-5st ca 900-1500kcal (använder bars som håller 4kcal/g som minimum)
Gel ca 500kcal
Chuws ca 1000kcal
Mjölkchoklad 2-3st ca 1000-1500kcal
Summering ca 8000kcal

Detta är en uppsättning per två dagar så tanken är alltid att äta så mycket det går första dygnet så att väskan blir lättare, samt att refugerna hade vi kuponger alternativ köpte 3 rätters måltid. Faktum är att loppet gör en kraftig viktnedgång på mig men det krävs att kroppen är fulltankad innan. I årets lopp hade jag känslan att istället för att starta på pluss låg jag minus och hela tiden kom upp till noll istället för att komma från noll till plus igen. Så var det färdig ordat om följetongen med magsjukan även om det är en faktor i loppet som inte var till belåtenhet.

Sträckan mellan Champex och La Foley var lite av transport, ganska seg om jag får säga mitt, vi hade sällskap med två fransmän som bodde i Chamonix, de var snabbare men sprang fel hela tiden vilket gjorde att vi blev snabbare ändå i skogen. Från La Foley började vi komma ut på fjället igen, upp över en vandringsled mot Petit col Ferret. Under stigningen kom vi ikapp Beat och Peeter som vi kört med tidigare. Himla skoj att få snacka par timmar igen med dem. Som om tiden stått stilla helt enkelt. Utsikten på Col Ferret är magnifik och stigen mot Grand col Ferret är väldigt fin att ta sig fram på, det är bra väder och mycket folk där vi står på gränsen mellan Schweiz till Italien. TMB banan passeras eller leden som UTMB och CCC springer, dessa lopp följer vandringsleden som heter TMB (Tour Mont Blanc) och normalt vandras på ca 10 dagar. Vi följer en kam över Col du ban Darrey 2694m för att ta oss i serpentiner upp på nästa kam till Auguilie des Agroniettes 2858m, utförslöpet är brant sten/gräsfält att ta sig utför, inga problem men man får ta det lite försiktigt till en början innan det planar ut. Solen gassar som bäst och det är bara att tugga på så mycket vi orkar. Parallellt kör vi med det danska laget som håller samma tempo uppför mot Belle Combe Damon för att göra den första tekniska rep passagen i en kort firning ned över en kam. Själva firningen är ett enkelt moment som övergår till lös stenig terräng. Problemet med alla sten är att vi har löpare under oss och man vill inte få en bumling i rörelse, samtidigt vill man inte ha sig själv rövåkande ned i branten och skrapa upp sig. Väl nere på plan marken så tar vi oss ner till Refugino Bonatti. Äntligen få passera denna refuge som jag väntat på sedan 2015 då Tor des Geants passerade det året, dock fick jag aldrig uppleva då det bröt loppet, nu mera har de dragit om banan på TOR och passerar inte Bonatti. Utsikten är magnifik och storslagen, mitt emot så reser sig Grand Jorrasses rakt upp i skyn, Grand Dent bredvid med sin stora pinnacle och sen Mont Blanc. Eftermiddagssolen värmer fortfarande som en masugn minst sagt så det blir skönt med mat och en kort sömnpaus för att bygga upp inför natten då vi har en teknisk passage att ta oss an. Att somna i detta läge var inte direkt svårt även om det var mycket snarkade bredvid oss. Jag ställer klockan för att vakna sen tar det ett par andetag innan jag svävar bort i dimman. Har alltid en förmåga att somna fort om jag bara vill oavsett. Vi vaknar, kliver snabbt upp, någon ombytning behövs inte utan bara att dra på sig skorna och gå ned. Jag är först nere och pratar med dem i restaurangen för vår efterrätt och dubbel espresso som redan är förbeställd, vi klipper den snabbt och drar iväg. I packningen är lamporna högt upp, nya batterier i min GPS har jag just lagt i för att klara natten ned till Courmayeur. Leden är bred och fin för att ta oss vidare mot ett nytt pass till Tza des Secheron och Col Sapin som TOR tog via i år. På vägen upp ska vi passera ett större skock med kor men tjuren visar upp ett sämre humör på att bli störd. Han börjar att närma sig i vår riktning och råmar. Vi tar det säkra före det osäkra och byter färdriktning för att ta oss runt skocken med lite marginal på vår sida. Till höger om oss rinner en större bäck som vi lätt skulle kunna springa över om det skulle behövas och ta oss lite högre upp i branten. Bäcken följer vi upp över mot Sapin, tjuren och korna är på bättre humör och tar sig åt andra hållet ned över för kvällen med sin ägare.

På Col Sapin så börjar mörkret falla och vi påbörjar serpentin efter serpentin nedför på kritvit sand/kalksten. Det dammar om fötterna då vi trycker på utför, det går lätt, humöret är på topp, ca 1500 höjdmeter tar vi oss nedför till Courmanyeur med ett kinesiskt lag hack i häl par hundra meter efter oss. Vi försöker att släppa dem men de vill inte utan går hela tiden i våra fotspår nedför berget. Det är inga problem att teama ihop med andra lag, sån är jag inte men då drar man sitt till stacken på något sätt. Om det är att navigera, hålla snacket igång, tempot, lampan ect då är det inga problem men att gå snålskjuts då blir i alla fall jag lite matt. Det gjorde de hela vägen till sista korsningen innan byn då de drog före när vi tog fel stig med 10m. Ja ja så kan det vara, vi tog oss in till samma vattenkar som vi åt vid 2016 och pausade i någon minut innan Mount Chetifs 2343m nordvägg. Där en via Ferrata ska göras utan utrustning då den är av enkelt slag. I med nytt vatten, käkade en chokladkaka och sen drog vi iväg mot nordsidan, en utsökt exponerad led uppför berget som är fysiskt mer krävande då man drar i vajrar uppför berget. Tiden det tog oss uppför var likvärdig mot 2016, på slutet fick vi lite routfindingproblem men det var snabbt löst. Jag tog leaden och gick före 20-30m då Magnus och Peter väntade in, ett bra sätt för att inte alla ska hamna på något knepigt ställe. Leden i sig är gulmarkerad i berget men ibland kan det vara svårt att finna. Minnet från förra gången är inte heller jätteskarpt då vi var där dygn fyra dessutom och det var mer folk på berget den gången. Nu tog vi oss upp för att vidare trycka oss ned till Val Veny via slalombackarna utför i branta grässluttningar efter varandra. Törstig som få var jag och slut på vatten, det letade jag efter tills att de inte var värmer utan dricka fick vänta. Sista 500m in till Aidstation Val Veny 103km gick obanat genom snårig skog. Där vi tog värdefull paus, mat, dusch och sömn.

UTMB - PTL 2018 del 1 Postrace

UTMB - PTL 2018 del 2 Pre-race

UTMB - PTL 2018 del 3 Chamonix - Champex