SM100km i Ljungskile

Ett av årets stora mål var SM i Ljungskile där min intention var att sikta högt. Träningen fram till loppet hade gått i stort sett bra utan några som häls setbacks vilket senaste åren inte varit fallet. Jag har tränat hårdare på fartträningen men ändå varit mycket fräschare i kroppen inför varje pass. Detta med hjälp av INSCYD testerna som jag gör där en uppsjö viktiga parametrar kommer fram för att just kunna optimera hela träningen. Nya teorier har provats och passupplägg har fått kroppen till att svara bra.

Banan i Ljungskile var minst sagt utmanande på en härlig 5km varvbana där 2,7km var släta fina meter med en hårnål som vändpunkt som enda fart reducerande moment, där fanns även en drickastation med vatten. Efter 2,7km kom en backe som var både lång och seg med ganska bra höjdprofil för att övergå till en knixig bana inne i Lyckornas villaområde på höjden. En brant utförlöpare till sista kilometern som var lite små kuperad längsmed havet. Rundan har jag inte exakt kollat höjdmetrarna men uppskattningsvis bort mot 40m per varv vilket i början inte är någon konstighet men det tar ut sin rätt. Framför allt branta utförskörningen skapar ingen förutsättning att kunna jobba hem uppförsbacken på ett bra sätt utan var något för brant för att nyttja lutet.

Min plan låg att försöka springa på eller under 8 timmar. Det var den mentala mindsettet jag jobbat med sedan jag gick in i fokusering för loppet. Efter första varvet så förstod jag att det scenariot kommer att bli en stor uppgift men jag kunde heller inte byta utan öppnade loppet för att kunna springa runt 8 timmar. Första maran passerades på 3:22 vilket är enligt plan, med en liten marginal för att ha tid att utföra något i depot eller liknade. Under denna tid hade redan Joakim Lantz sprungit imål på 50km på 2:57, han bara flög fram på banan. Mellan mara och 50km var jag tvungen att reglera ned tempot något då min puls inte ville lira på ett normalt sätt utan var som fastnad på mjölksyrenivå, jag förstod inte riktigt varför under loppet utan enda jag kunde göra då var att sänka farten för att få den reagerar på det sätt jag ville. Passering 50km var 4:12 vilket är helt ok för en bra tid, dock var A-målet redan bränt och jag hade accepterat fallet att det inte blir under 8 timmar utan en bra tid i alla fall. Regnet bara vräker ned från varv 2 till varv 8-9. Så temperaturen är mer medioker kring 15 grader ungefär.

Evilina, Maria och barnen kommer ned vid passering 60km och fryser som asplöv, jag plockar på mig mina vantar, UV-keps och en buff, drar med en påse med energi i för att tugga vidare. Jag håller för tillfället på att bygga om hela energiupplägget för att få kroppen att leverera bättre på den fart jag håller som är i mitt FAT-max då jag inte behöver lika mycket kolhydrater utan en högre fett-% än tidigare. Risken är annars att magen kommer göra uppror, jag plockar bort min sportdryck där 100g Umara är i och övergår till mest säkra kortet jag har, nötter. Men kroppen blir allt tyngre och tyngre då öppningstempot varit högt och fallet är faktum att krutet brändes för fort med den höga pulsen i början. För en kort stund har jag ett mentalt battle mot mig själv, musiken fungerade inte, magen körvade något vid 70km och jag bestämmer mig för att prova något nytt. Vi tar en lunch tänker jag och provar, i depoten vräker jag i mig all energi som komms åt, smörgåsar, chips, godis, läsk etc. Jag tankar på i kanske 5-7minuter så totala stoppen landar på 10 minuter ungefär och det är troligen räddningen. Ut igen och börjar gå några meter för att övergå till löpning igen. Farten går från knapt styrfart till att börja rulla på i 6:00 tempo för att varvet efter öka något. Så totalvarvet tar ca 30minuter med stopp i fikabordet fram till 90km, då det började bli action igen och det går att springa i riktigt bra känsla igen ner mot 5:20. Tyvärr var det för många långsamma varv så att H40 hade jag halkat ned till en 4e plats men det fanns inte tillräckligt med pulver för att ta igen de metrarna som var även om jag gnatade ikapp något. Hade nästan 2 varv på 3an vid 60km men vad gör det när mitt upplägg sög och deras var bättre. Får sikta på VSM medaljer en annan gång helt enkelt, denna gång var det ju faktiskt en bra SM-placering som hägrade.

Sista varvet kommer solen fram och jag kan springa in med lite värme i ansiktet för att passera mållinjen på 9:53. Tidsmässigt kan jag tycka det är sådär när jag och andre sprang 90km på banvallen på 9 timmar och inte var ansträngande men då hade vi ju ett helt annat upplägg. För så är det att disponeringen för att springa jämnt under 10 timmar var fel men helt rätt för 8 timmar. Det går inte att öppna för 9 timmar och tro sig kunna jaga ikapp en timme på slutet utan man måste ju våga. Kanske är mitt problem att jag just törs våga damma ut hårt på dessa distanser för vist är 100km långt men jag klassar det fortfarande inte som superlångt längre.

Efter loppet har jag analyserat lite vad pulsen berodde på som bör ligga kring 130-140 i det tempot, snarare 130 med tanken på det optimala vädret. Det är var den ligger vid samma förhållanden hemma på mina turer i 4:40-4:45 men nu låg den på 170 slag vilket är min tröskel ungefär. Pollen nivåerna på gräs var höga nivåer i Ljungskile men hemma i Karlstad låga vilket kan vara en stor bidragande orsak i frågan med pulsen. Att springa med en puls som mer lämpar sig för milen i 4 timmar brände för mycket krut energimässigt och istället för att behöva äta 112,3g kolhydrat i timmen skulle det snarare varit 170-180g kolhydrat i timmen. Det är en ekvation som inte riktigt går ihop med en kroppe som reagerar som 38 i feber vid gräspollen. Det märks ganska tydligt var luften belv bättre av allt regn och man kan se ett hack i kruvan. Men det är en ren analys så att säga, kan helt enkelt vara en förklaring. En annan är helt enkelt att vi sprang fort i början och för att kunna springa 100km i farten behöver jag bygga upp det med fler hårdare långpass från mara upp mot 50 Miles.

Just nu njuter jag av ett viloblock för att snart börja smyga igång med träningen igen och bygga upp den mot Kullamannen 100Miles i November. Fram tills dess så får ni dra ut på ett härligt äventyr, mitt nästa blir 30 juli då ett 20 år gammalt projekt ska slutföras genom att simma 20000m från Forshaga till Karlstad.