Dvalan efter lopp har varit lång och suget efter att få utmana sig sjäv stor.
Efter förra året och årets inledning av avsaknad på löplopp och projekt har saknade varit stor, suget efter att få stå på en startlinje än större. Förra sässongen blev inte som tänkt alls, denna blir troligen heller inte riktigt som planerad då Ultravasan inte blir av och jag är inte nog snabb för att springa Elitled. Dock kvarstår lite av planeringen och upplägget inför Vasan, varför ändra? Sedan förra året har jag haft sug att prova en frontyard och helgen som var passade bra för en träningstävling med löpkompisarna lokalt i kommunen då vi har restrektioner i värmland kunde vi inte bjuda in några löpare.
Upplägget är enkelt, 3km är sträckan och banan hade lagts av Anders med möjligen 1 höjdmeter på 1500m, således springer vi 2 varv vilket var väldigt bra att få en mellantid att gå på mot slutet. Starttiden är 30minuter på första sen 29, 28 27 och så vidare. Helt enkelt det kommer någon gång bli rätt tufft för alla löpare, bara lite olika tidpunkter. Min intension var 17-19 varv, där jag tror att 19 varv skulle vara fullt möjligt med toppform. Det är helt enkelt 12 minuter och 4:00 tempo. När är jag ganska långt från förra årets toppform just nu då vintern har varit ganska mycket skador och småskavanker som har rättat till sig igen, samt en stor husrenovering som pågår just nu. Träningen har fokuserats på att springa Vo2max som förra testet visade att det är den biten jag behöver fokusera på, samtidigt som att tiden för mer normala volymer kring 90-120km inte riktigt finns just nu. Då är upplägget bättre denna period mad korare intensivare pass med mer recovery för att slå om i höst inför Kullamannen. Med träningsresonemanget skulle 17 (4:40 tempo) varv vara en bra och realistisk nivå att landa på vilket jag trode innan skulle vara "enklare" att genomföra än det var och fått problem på 18 (4:20 tempo ) varvet.
Hur är en frontyard då? Ett otroligt skoj koncept där första 3 timmarna är väldigt trevliga och sociala, har man sprungit en del innan är detta inga som hällst problem att springa. 20minuter på 3km klarar de flesta att jogga, är det dess utom långskubare så blir det en trevlig resa. Man snackar, fikar, vilar lite sen joggar vidare. Min egen plan var att äta så mycket jag förmådde första 4 timmarna då det är en period där fettförbränningen är som bäst. Vi låg på ca 6:00-6:30 i tempo på varven med inslag av gång. Viktiga här var att faktsikt spara på krutet då det skulle behövas senare. När vi kom ned i starttiderna under 20 minuter märkte man snabbt att vilan mellan löpen började att bli mindre, men ändå inga problem men som sagt man märkte ganska stor skillnad. Jag styrde upp min fikastation med att byta lite energikällor och gjorde i ordning lite flaskor. Vädret hade slutat växla mellan åskskurar och moln till sol.
12 varvet (6:00 tempo) eller 18 minuter kändes det lite som att nu börjar det att bli race. I den grupp som var kvar hjälptes vi åt med farthållningen så att vi låg lagomt med vila inför varvning. Lite hjälp fick vi med att hålla ordning på grejerna av övriga löpare så att vi kunde koncentrera oss på uppgiften. Svårigheten här var tycker jag att få benen från ett lunktempo till att just springa igen. Nu krävdes ett normalt mjukt löpsteg som ska driva frammåt efter en marathon. Några varv till var helt ok att springa även om framsida lår märktest nämnbart trötta, energi fass men muskulärt var det påverkat och stelt. Den låga mängrden med långpass är framskridande men framför starten som gör det hela. Vi kommer till 15 varvet som är 15 minuter, ligga i subb 5:00 tempo. Under SM100km 2019 låg snittet under lågnt in i loppet men föll genom den gången, skillanden med ett sådant lopp är att man mosar på från början. Nu ska vi trycka på allt mer och mer, få benen att fungera "normalt". Med en minut marginal var det tid nog för varv 16 (4:40 tempo). Det gick också bra, benen flyter på fyggligt, får en snabb energibost i varvningen, dricker lite sen iväg. Vi ligger i 4:25-4:30 som normalt inte är problem alls men efter 50km var det annat. Min resa slutar vid 2500m där jag ligger jättebra till att kranen stängs av. Jag blir turbotrött, benen vill inte springa, tappar tempot helt men kör ut det sista som finns och klarar varvet med 7 sekunder. Det är ingen idee att starta 18 varvet för att tempot var över 5:00 på slutet. Min resa tog tvärtt slut, Anna Nyström fortsätter på 18e men blir för tufft och Andre Rangelind visar var skåpet står på 20 varvet och klarar 3:40 snitt. Vilken uppvisning minst sagt.
Frontyard var ett skoj utmanande koncept som jag ser mer som hårt träningspass än som tävlingsform just nu, tävlingen är mer mot sig själv och sina egna förutsättningar för att få ett bra kvitto på var formen är. Jag kommer helt klart köra igen längre fram. Om jag skulle köra igen skulle upplägget vara det samma med att äta energin första 2/3 delarna av loppet för att sedan gå över till mer traditionell raceenergi på kortare lopp som sprortdryck och gels. Samt att hålla ned tempot ytterligare i början för att spara på benen ytterligare lite mer. Kanske gjort rörelseövningar än att suttit ned och varit social för att få muskelrna mjukare på slutet.
Men en sak som är klart var att det var fruktansvärt sköj =)