Kullamannen 2021 är det lopp det skulle hända igen, att få springa långt. För det är ju så att 161km är rätt långt att springa. En respektingivande distans helt enkelt och oavsett så kommer det att göra ont.
Kullamannen 2021 är det lopp det skulle hända igen, att få springa långt. För det är ju så att 161km är rätt långt att springa. En respektingivande distans helt enkelt och oavsett så kommer det att göra ont. När jag springer långa distanser så söker jag ofta utmaningen och äventyret mer än att pinna på för att göra en viss tid även om det också är väldigt skoj. Dock svårt att beräkna innan när man inte riktigt vet hur banan ser ut. Vi tar det från början, träningen under hösten har gått ok, några veckor från augusti till oktober ökade jag scussesivt volymen från väldigt låga under sommaren med endast fokus på Vo2max och fart för att renovera huset istället. Att byta 29 fönster, måla om till ny kullör och byta delar av fasaden ja det var som ett enda stort långpass det med. Men under hösten startade jag snabbt volymer kring 80-90km för att toppa på 120km. Dock gjordes ett dumt beslut att springa fart mitt i näst sista volymveckan och fick ont i soleus igen, rättade till det på ett par dagar och sänkte sedan träningen till ca 80km i veckan för att inte belasta för mycket då familjen var förkylda och jag livrädd att åka på en själv. På morgonen mötte jag upp Magnus Hjelmér som jag återigen skulle springa ihop med, vapendragaren från alploppen. Vi har många timmar ihop i skorna efter 2 stycken UTMB - PTL bland annat. Han ligger i en mer återhämntande fast efter Tor des Glaciers som han klarade i september, detta 450km långa lopp. Jag med en form mer för halvmara och mara kanske än 100M. Planen var att vi ska in i mål och inte ha brottomt utan en himla fin tur. Starten blir uppskjuten 20minuter i kraftg vind som bjöds i Båstad. Det blev lite huttrigt men skoj att träffa alla kända ansikten lite extra innan det begav sig iväg efter Kullamannen på häst. Första felspringningen kom fort, redan i prologen. Sen rullade det på ordentligt upp mot Sinapsleden som var otroligt fin, vi gick uppför och sprang resten utan stress, väl nere vid have sprang vi med inslag av gåpauser redan från början för att spara på benen. Viktiga i detta lopp är just att kunna springa slätlöpningen utan att offra benen för berget där man även vill kunna springa allt slätt och utför. Ca 10km före båstad får jag en ernergidipp till vallgraven, även om jag sätter i mig min energi utan problem så biter den inte alls. Det går segt, får bita ihop endel och kanske rent av är illa ute. Mentalt var jag med men energin var inte på bra nivå, jag vet med mig att matstationen kommer snart så jag är ändå komfortabel att det inte är någon fara. I båstad packar jag om väskan fort, det blåser och är rätt ruggigt mot tidigare shorts och t-shirt, sätter i mig 2 muggar buljong, 7 mackor, 2 bullar och en kopp kaffe. Vi går iväg efter en kort stund för att mjuka upp benen och låta fikat lägga sig, jo då mycket riktigt, det är som vanligt när magen blir tom så fungerar inget. Energin går upp som en och allt är som bortblåst. Ettappen till Ängleholm får vi till största del i dagsljus, panlampan åker upp i Geve och vi får en fin solnedgång i fjärran för många timmars mörker. Det fylyter på bra till Ängleholm för nästa fika. Jag gör samma procedur med att tokäta, fylla på med kaffe och byta ut lite från dropbagen. Nu kommer mina stavar fram vilket är ett lyft, Magnus hade lagt sina fel till Båstad vilket inte hade skadat. Benen känns av att vi varit igång 100km ungefär, med tanken på mina frånvarande långpass som är till räkningen 5 stycken över 30km sedan i maj är det ändå otroligt att benen är riktigt löpvilliga. Efter loopen i Ängleholm så blev inte låren något värre utan det gick bra att springa, nu var vi 4 stycken som hjälptes åt och vi har en grymt bra sekvens, jobbar på ena byn efter den andra. Tycker alltid det är lika skoj att komma in i byarna och se på alla fina hus vi springer förby, ena är fetare än det andra. Ända fram till att vi känner kaffedoften i Svanshall, den slår i ansiktet, doftar gott. Vilken station med kaka och allt. Jag får flashbacks snabbt till Tor des Geants när de länsat skåpen på ost, korvar, gjort soppa bjöd på vin evter Gressony när man sprungit i 4 dygn och får en lite extra station. Ja samma känsla i Svanshall. Där står en skylt med sträckangivelser vilket också är väldigt uppskattat, vi tar oss snabbt till Arild innan det börjar att tuggas uppför mot Mölle och en kortare paus igen. I mölle ävr vi långt före var jag själv trodde vi skulle att vara och ser snabbt det finns chans på en hygglig tid ned mot 24-25 timmar. Allt beror på berget. Just berget vet jag att både jag och Magnus har våra bästa styrkor, även om jag själv näst intill saknar hjödträningn är det bara 22km att bita ihop. Planen är enkel knata snabbt uppför där det behövs, korta backar springer vi om det går, allt platt och nedför springer vi. Vi ger oss ut i skogen och möter löpare som går imål, inspirerande.Knatar uppför första långa backen sen springer vi utför mot Arild innan första tekniska passagen på berget, det är lite knigsikgt ner till stranden. Vi passerar ett antal löpare dit och uppför tuggas det på igen. Det är en saftig backe uppför, bränner lite i benen men det är helt ok ändå, sen bär det utför igen. Någon stans på denna utförslöpning lyckas jag att sätta staven framför en rot och låser den ordentligt innan jag springer in i den. Krokben och fall är oundvikligt. Har inte en chans att göra något utan det bara smäller i backen. Landar på vänster vattenflaska inan jag voltar vidare. Det går väl som tur är. Om det är första eller andra utförlöpet kommer jag inte ihåg men innan Håkullen, den beryktade passagen med ett rep. Magnus kommer upp fort, jag har löpare under och får sätta mina fötter väl i placering, blir väldigt förvånad att det sitter ett dynamiskt rep och inte ett statiskt vilket jag hade föredragit. Första passagen är gjort och yrkesskadad som man är inspekterad knutarna innan nästa passage tar vid. Kan inte hjälpa det men vill gärna veta hur det ser ut. Vi tar oss upp till flackare mark, plockar fram lite energi för det är en hel del kvar. Fortfarande känner man inte den där totala vittringen på målgång även om man vet att det kommer gå vägen om ingen skada görs. Vi passerar vägen in mot fyren, får en lättare chock att det står 3,7km till fyren. således nästan 8km kvar på loppet. Jag börjar bli ordentligt sliten nu men trycker på så mycket det går. Minimerar gåpasuerna, vi har tagit en hel del placeringar på berget och även om löptempot är rellativt lågt så flyger vi till fram mot övriga löpare känns det som. Väl till fyren, obligatorisk bild, kolla på utsikten eller ja i 2 sekunder för här brallar det i ordentligt med vind. I samma veva får jag en bild från familjen som är i startgroparna och ska se målgången. Men att vänta in 2 timmar finns inte riktigt på agendan utan skickar en bild från fyren som säger 3km kvar. Nedför branten är det stelt och segt, Magnus dansar ner som inget har hänt men jag erkänner att jag är sliten, lårens framsida har bett mig att dra, dom vill inte mer. Bryr jag mig, absorlut inte utan jag vill springa. Uppför nästa höjd och kolla på radarutrustningen innan vi jobbar oss nedåt stranden. Kommer upp på asfalt och vad händer, låren vill igen, 5:30 tempo, det är asfalt, mysigt. Safe ground, vi är hemma, underbart, vi rullar på utför, 25 timmar har gått och ett par minuter. Löpare som ger sig ut på berget och har en 5 timmar kvar av loppet gratulerar. Målet kommer närmre och närmre för att passeras där vi blir mötta med en ring och gratullationer. Äntligen i mål på 25h14m, vilket underbart äventyr. Även om det var kärft på slutet så var huvudet med hela tiden, exakt som vi ville ha det. Inge stress utan att vi kom imål och fick ett underbart lopp igen. Vad nästa äventyr blir vet jag just nu inte, men det kommer säkert ganska snart, listan är lång.