Long time no see här på bloggen, har tänkt att komma igång igen efter långvarit uppehåll av olka skäl. Nu är det hög tid att skriva om Munkastigen 44km ett riktigt klassiskt lopp.
Vi tar det från början ända tillbaka till 2007 då jag var där och sprang på ett inpulsivt infall med Mattias Mellgren, vi körde multisport och det mesta var sådär coolt. Vi sprang, jag i rätt kass löpform och han var rätt så bra form. Då sa jag aldrig mer ska jag springa såhär långt, kunde knapt gå i veckor efter. Det gick sådär med den saken, varit tillbaka 2010,2011 och 2012, "aldrig mer " gick sådär. Jag tycker om detta lopp, man åker till starten, tar bussen ut till start och springer hem. Oftast brukar vädret vara riktgit gött, våren har kommit en bra bit på vägen. Så var det inte i år.
Vi kommer ut till starten med bussen och det är en stund kvar, kan det vara 6 grader och rätt ruggigt. Jag har valt att ha en långärmad tröja och linne på mig och tur var väll det. För det var just rätt ruggigt under dagen. Tanken var att springa sig varm med sikte på 3:30 vilket känns rimligt med dagens form och förberedelser för benen är riktigt ladade och det går otroligt lätt kring 4:00-4:20 som det inte gjort innan. Fokus har varit att springa en hel del fart senaste tiden med tuffa långpas med mer fartbetoning än långt. Tycker att den modellen fungerar bra med klassisk maraträning.
Upplägget för munkastigen får bli som vanligt, tufft ut första 300m sen slappa av lite och defensiv löpning i ca 15km till första drickan, jobba på i mellan delen och njuta av naturen för att köra så mycket som möjligt sista 12km som mestadels är grusväg. Banprofilen passar ganska bra med det upplägget. Första 10km är ganska mycket uppför vilket tarut sin rätt för att vara slätlöpning på slutet där det går att gasa på med lätt uppförsbacke.
Starten går och jag kommer snabbt jogga ihop en stund med Jonas Brändemyr och vi tuggar på lite, samma målbild för dagen ungefär så det passar ju väldigt bra. Dock känner jag att något inte stämmer, det finns absolut ingen växel i kroppen, som den sover, låren suger redan efter ett par kilometer, pulsen är högre än normalt. Jag det är ett faktum att alergin har startat, lika jävligt varje år, inte så att ögon och näsa rinner men kroppen sover. Jag får inte ut den kraft som behövs för tempot så både A och B målet går i graven, Längejobbar jag mot mitt PB på 3:45 men även det märker jag att det går inte. Så det är bara att försöka tugga på så fort som det går och njuta av naturen som är rellativt mycket tallhed. Marken är lite mjuk och suger lite stundtals för mina löpbandsben men ingen fara, grusvägarna är nyräfsade och ligger vackra. Sista fikat lir just ett lite stopp med fika innan jag sätter av uppför, här brukar min styrka vara och jag kan gå loss hårt men inte i dag. Jag gör så gott det går men någon fart uteblir i regn och haglet som faller ned. För vädret har varit växlande hela dagen och avslutar med sol i målet på 4:04. tidsmässigt är det väll ingen höjdare men ändå på något sätt är jag rätt nöjd ändå, det blev en go tur ute i skogen på detta vackra lopp.
Frammåt då vet jag inte riktigt vad det blir just nu, med största sannorlikhet silverleden och ev Backyard i kil, har ett par lokala lösa trådar för hösten. Just nu ett par dagar med vila för att benen ska komma igång igen.